Underhållningsmörkret

Stjärnorna på slottet, Så mycket bättre, Deckarna, En clown till kaffet, jag tycker om upplägget (varje medverkande får en egen dag den bestämmer över, olika aktiviteter och en slutklämsmiddag), att få veta saker om intressanta människor, att få höra om drivkrafter, uppväxter och dåliga minnen (”Tårar till kaffet”), men det finns massor av olika slags upplägg man skulle kunna ta till (utöver detta upplägg, varför upplägget som sådant börjar bli lite upplagt), istället för att, som det nu tycks vara: samma person krämar ur sig ett upplägg för fyra olika yrkesgrupper.

Dessutom är jag trött på underhållningsmörkret. Någonting skaver, jag känner att jag vill förbi regissören och se råmaterialet, allt det bortklippta, otillräckliga eller alldeles för pregnanta. Vill man visa mörker som drivkraft finns andra att bjuda in än just superkända artister, komiker och deckarförfattare (de är inte ensamma om att ha ihjäl människor i sina böcker), varför exempelvis Deckarna borde ha hetat Författarna och haft säsongsbundna teman (Säsong: deckarna, Säsong: skräckarna, Säsong: ungdomarna, Säsong: grävarna, Säsong: barna), så att man verkligen hade fått se Sveriges författare visa vilka de är, varför de skriver, vad de drivs av/jagas framför.
Som sagt, jag gillar att vi får se bakom fasader på våra allra folkkäraste, men att man ständigt lyfter fram samma personer i samma upplägg? Vi börjar bli indoktrinerade.