På tal om förra inlägget
… guess where I am?
Även om sommaren inte kommit gör det mig inget; det kan regna, det kan blåsa, det kan vara öde på stranden – sommarstuga för mig är tystnad, är lugn, är ingenjävelsomklamparpåmitthuvud. Här kan jag dricka mitt te och skriva mina texter och känna ett särskilt pirr i huden, som att min själ kan breda ut sig, och inte krypa längre och längre in.
 |
| Fast det är tvärtom; allting klär ett självförtroende, även spretlånga tår. |
Christin
Författare till böckerna Kaninhjärta, Fågelbarn, Rävsång och Vita Tigern, samtliga på förlaget Gilla Böcker, numera del av Lilla Piratförlaget. Mottagare av Göteborgs Stads arbetsstipendium för författare 2015 samt två stipendier ur Sveriges Författarfond. Tidigare skrivlärare vid Folkuniversitetet i Göteborg. Bor i Göteborg sedan 2008 med man, dotter och två katter, bygger hus i Fjärås som beräknas stå klart hösten 2019.
Du kanske också gillar
Synopsis – det går inte annars
Läsarfråga: världsbygge & research
5 kommentarer
Libertin
Men hurra!
Jag planerar också att fly den ständiga ljudmattan snart, några veckor till bara. Sedan: ett grått hus vid havet, vågor och fiskmåsar (definitivt min sorts ljud) och förhoppningsvis tillräckligt varmt för att kunna doppa mer än bara fötterna.
Christin
Men åh, det låter ju fantastiskt! Heja dig! 🙂 vad skriver du på?
Libertin
Skriver just nu mycket bestämt det sista försöket av en alldeles hopplös bok som egentligen vill vara pjäs och som upptagit orimligt mycket utrymme i mitt huvud de senaste tre åren. Blir det inget av den i år så har jag lovat att lägga den åt sidan för gott. Skriver även blogg, samt manus för teater ibland.
Christin
Det där, alltså … ibland hamnar idéer i vägen för ens förmåga? Kanske är det så att du behöver släppa taget, eller så är du precis på gränsen till att lyckas. I vilket fall var det så för mig; när jag släppte taget om min 7 år gamla idé, som jag stött och blött i evigheter, och skrev "mitt allra bästa" blev det Kaninhjärta.
Lycka till du! Jag ser att du har ett vasst språk och det värderar jag högt som läsare.
Libertin
Tack!
Ja, så upplever jag det nog. De sätter sig på tvären och där står man. Men visst är det svårt att veta när man ska släppa taget? Jag tänker att det är därför jag gör ett allra sista försök, så kan jag lägga den åt sidan sedan med känslan av att jag faktiskt gav den en ärlig chans. Nu lät det visst som om jag beskrev en haltande relation (man vill inte gå för tidigt men inte heller stanna kvar för länge) och inte en omöjlig text. Kanske har de två mer gemensamt än man anar. 😉