Det sista jag gör

… i år är att skriva. Kanske klart Vita Tiger, kanske nästan. Jag sitter i ett tyst rum med utsikt och hög himmel, och har just läst igenom de 257 redan skrivna sidorna. Och jag känner det som att den här världen är så verklig för mig. Den är så sann, så önskansvärd. Jag vill bo i den, leva i den, kämpa i den. Jag blir liksom uppfylld av texten, fast den är min egen, och väldigt lycklig.
Därför är jag nöjd, oavsett vad förlaget säger och hur det blir nästa år. Boken blev som jag ville att den skulle bli och den är stark. För mig, som tvivlat mig igenom skrivet, är det en jäkligt fantastisk känsla att få känna.
20 sidor kvar att skriva om, the very end begins.