Jag drömde
… att jag var på något slags bokjippo, och Vita Tigern hade kommit från tryckeriet men att läsarna hann ta vartenda exemplar innan jag ens hunnit hålla boken i min hand. Jag blev lite arg, också smickrad. Det där habegäret hos läsarna är ju eftersökt. Ändå …
Is it good or bad? Är mitt undermedvetna oroligt inför att släppa taget om min ”bebis”?
Sen drömde jag att en familj, där både mannen och kvinnan var mörkhyade (och Rut är så ljushyad att hon typ är genomskinlig), påstod att Rut var deras dotter. Inte min. Jag försökte påtala likheten mellan henne och mig, och olikheten mellan henne och dem, och att det ju var uppenbart vem som är mamman. Men de vägrade lyssna.
Och så blev det slagsmål, så klart.
Is it good or bad? Är mitt undermedvetna oroligt inför att ”släppa taget” om min bebis?
Christin
Författare till böckerna Kaninhjärta, Fågelbarn, Rävsång och Vita Tigern, samtliga på förlaget Gilla Böcker, numera del av Lilla Piratförlaget. Mottagare av Göteborgs Stads arbetsstipendium för författare 2015 samt två stipendier ur Sveriges Författarfond. Tidigare skrivlärare vid Folkuniversitetet i Göteborg. Bor i Göteborg sedan 2008 med man, dotter och två katter, bygger hus i Fjärås som beräknas stå klart hösten 2019.
Du kanske också gillar
Från New York till Vimmerby
Vårt Villa Anneberg från Ahus kommer lastat!
2 kommentarer
Annika
Det är mäktigt det där undermedvetna. Ibland undrar jag om skrivflowet kommer från samma plats som drömmarna?
Lycka till med att släppa taget om Vita Tigern, ser fram emot att läsa 🙂
(Väldigt fina pressbilder!!)
Christin
Skrivflowet kan absolut komma från samma plats! Liksom jag kan tycka att skrivet består av samma energi som orken – har jag skrivit orkar jag sällan typ städa eller "ta tag" i annat 😛 då har jag tömt mig. Så var det klart …
Och tack! Jag är nöjd med bilderna 🙂