En skrivande småbarnsmamma

Med detta inlägg öppnar jag upp för diskussion och debatt! Skriv gärna till mig om era erfarenheter av att kombinera författar- och föräldraskap, så gör jag en sammanställning längre fram.

Det här med författar- och föräldraskap har verkligen blivit ett stött och nött ämne för mig – jag har ju drabbats ganska hårt av det då tiden jag förut la på boken nu läggs på barnet (självklart, jag har ju inte sett den lilla parveln på hela dagen!). Vissa stunder har min frustration gått så långt att jag övervägt att frysa firman och pausa skrivandet några år. Och ändå … jag behöver skrivet för att må bra. För att vara en bra mamma, jobbigt nog.

Ett huvudsakligt problem – författarlönen

Att vara en ambitiöst skrivande (småbarns)förälder med författardrömmar har ett huvudsakligt problem: författare tjänar för lite, eller inget alls. De flesta utgivna författare, exempelvis jag, behöver ett annat jobb ”vid sidan av” som i princip tar all vettig skrivtid. Det är alltså inte barnet som är problemet, inte direkt. Snarare detta: om jag kunde lyfta en vanlig lön ur min firma skulle jag jobba heltid som författare. Jag hade kramat min lilla på morgnarna, satt mig vid datorn, skrivit som en tok och sen hämtat henne på förskolan. Det här har många gånger väckt den rebelliska funderingen: göra som dem på Irland, där författare och konstnärer inte betalar skatt?

Ett av de underordnade problemen till författarnas totala avsaknad av lön är böcker och barns likställda krav på uppmärksamhet. De kräver samma lust och energi och fantasi av mig, samma tid. Tidigare hade jag som skrattretande idé att försöka sätta mig om kvällarna, trött som ett as, och skriva världens bästa thriller. Men jag hann inte få grepp om boken och all research innan det var dags att sova. När jag skriver på något större blir jag dessutom mentalt frånvarande, det kan jag märka på Rut – hon blir med all rätt irriterad på mig när hon märker att jag plötsligt får tom blick (kommer på en briljant scen). Skrivandet är som ett syskon till henne, hon märker att hon ibland får slåss om mig.

Därtill har jag inte bara mig själv att ro om längre. Rut behöver en grund att stå på, större skor när de gamla vuxits ur, ett sparkapital, och det är mitt ansvar att ge henne det. Och då kan jag inte kosta på mig deltid, stipendier och långa, fokuserade perioder av skriv. Jag jobbar 80 % och ger henne den uppväxt jag fick – i en idyll, långt bort från stadens larm.

Mina tips som skrivande småbarnsförälder

Kanske är det så som vissa påstår, att främst mödrar upplever svårigheten i att ha barn och samtidigt skriva? Vi bär runt på de små i huvudet hela tiden. Jag har i vilket fall, efter lång kamp (2,5 år), gett upp mitt tappra försök till att skriva en välresearchad thriller för vuxna. Istället skriver jag för slukaråldern, snabbare, kortare texter jag lätt kan gripa tag i utan en massa inläsning, samtidigt som jag lagar mat. Laptopen står på matbordet bakom mig, jag vänder runt, skriver lite, vänder tillbaka och fortsätter skala potatis. Det är dessutom gott för psyket att skriva något som går att påbörja och färdigställa inom en viss tidsrymd.

Alltså är mina främsta tips till alla skrivande föräldrar där ute:

1. om ditt skrivprojekt är för stort och krävande, lägg det på is och skriv något mer lättillgängligt – det kan ändå vara ambitiöst!
2. skriv när det funkar – ge upp tanken på att sitta halv- eller heldagar, mikroskriv medan pappan ger barnet kvällsmat, borstar tänderna och gör redo för säng (här är jag den som nattar)
3. SoMe-banta – så spar du tid och energi! Se bara på mig: det enda jag har igång nu är bloggen, jag är evinnerligt trött på alla andra plattformar och deras orättvisa algoritmer