Författare som dagjobbar

Jag dagjobbar som ekonomiassistent och copywriter på digitalbyrån Mild Media. Vi bygger webbplatser åt folk och företag och fyller dem med utsökta texter (c’est moi!) bland annat (kampanjer på Facebook, SEO-optimering, digitala strategier). Det är ett mycket trivsamt ställe, jag är glad, jag är nöjd, men kära någon … vad tankarna ibland vandrar iväg till det egna skrivet.

En av alla lärdomar: bästa scenerna kommer när man gör annat.
Ännu en lärdom: skriv ner dem fort som attans!

Sedan någon månad tillbaka har jag skrivit på en bok för 9-12-åringar med nordiska väsen som tematik, tänkt att bli första boken i en serie på fem böcker. Min förläggare tar sig en kik och jag har en fantastisk illustratör på gång för projektet, hon är bara så lysande. Och så händer det som för det mesta händer när jag väntar på besked: jag kommer på någonting nytt. Ur frustration kommer fantasi och allt det där.

En till lärdomar: dåligt tålamod kan vara en kreativ gaspedal.

Allt sedan idéfröet slog rot har det vuxit fort och starkt. Dag för dag stoppar jag in nya grejer i storyn eller ser kopplingar mellan det jag redan stoppat in, varpå projektet nu är såhär: en trilogi (inledningsvis) för 9-12-åringar som utspelar sig i rymden och innehåller tre olika berättarperspektiv, stora hemligheter, ung nyfikenhet och oändlig vänskap. Och en handfull nördiga inslag. Och shitloads av mod.
Det här är en sida av mig som jag kanske inte visar – en sida som gärna kollar Startrek och Starwars, Lost in space och Interstellar, som dras till rymdens gränslösa magi och fasansfullt vackra estetik, som fascineras av det lilla i det stora – livet ombord på en färja, ett slutet kretslopp, en samling människor som blir som en familj, och vad de kan tänkas möta där inga människor varit förut. Rymden som fond till det mänskligt sköra, rymdens färger, mörker och ljus.
Rymden väcker många filosofiska tankar i mig, som detta att vi kan se samma former och företeelser i rymden som i ett mikroskop, och att vi vet så vansinnigt lite om universum att det blir nästan löjeväckande att tro att vi vet något alls. Jag tycker också om alla detaljer som krävs för ett rymdäventyr, det är ju inte bara att ta på sig skorna och gå ut direkt. All utrustning, alla maskiner, och glöm inte rymddräkten! Olika astrologiska fenomen som utsätter oss för total livsfara och hur vi försöker komma runt dem, överleva på platser vi egentligen aldrig borde sätta vår fot på. Så ömtåliga vi är, samtidigt så smarta. Alla matematiska beräkningar i verkliga livet plus allt rabblat nonsens i sci fi-serierna på tv – I LOVE.

I torsdags fick jag äntligen tid till att svara illustratören till min första projektidé för 9-12-åringar, och hon är helt med på min rymdserie – hon gillar rymden! Min typ av människa, alltså. Frågan är då om jag växlar över till det skrivet, istället. Om jag satsar på min rymdsaga. Om jag ska bli ett slags tids-Hitler som rutar in mitt liv extremt och tränar crosstrainer söndags-, tisdags- och torsdagskvällar, skriver måndags och onsdagskvällar och kanske någon lördagsförmiddag på kafé då och då, här och där?
Vad tycker ni? Sagoväsen eller rymdsaga? Hårt jobb eller fri tid?