Från New York till Vimmerby


Två kapitel av rymdsagan skrivna, ett tredje påbörjat, och flera nördiga podcasts avbetade om rymden: liv på någon av alla Vintergatans miljarder exoplaneter, rymdstensjägare i norr och ungdomar som pluggar för att bli astrobiologer, astrofysiker, astronauter – en av dem kunde tänka sig att leva hela livet i rymden och sen dö där. Jag vet att månen luktar våt aska, att tyngdlöshet kan ändra vårt dna med några procent, att en robot vid namn Curiosity hittat stenar på Mars som kanske tagit form av något organiskt. Min nyfikenhet på rymden är densamma som den på vår natur, jag blir helt lugn inombords av djur- och naturprogram på tv och vet hur mycket som helst om det gröna och vad som bor där men inte vad presidenter och huvudstäder heter. Eller vad som ligger var. Eller vem som skrev den operan eller den boken från början av 1900-talet. Jag vet att de flesta som reser ut i rymden tycker att jorden är vacker och att Trump har ett gäng rymdsoldater, sådant både drar och fastnar.

I veckan som var fick jag en fin inbjudan: som föreläsare till skrivkursen Att skriva barnlitteratur på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby nu i april. Helene Ehriander är kursansvarig och lektor i litteraturvetenskap, det var så hon hittade mig – hon dök upp på litteratureventet i december på Göteborgs Litteraturhus, där bland andra Jessica Schiefauer, Ada Wester och jag diskuterade ungdomsböcker, vilka som läser dem, vad som definierar en ungdomsbok, hur man ska nå ut och så vidare. Jag ska få berätta om mig själv i hela 1,5 h, därefter frågestund, därefter 1 h skrivuppgifter. Rena himmelriket!

Och på tal om Ada Wester var hon visst i New York i veckan på barnbokskonferens. Vem skulle inte vilja ha hennes jobb?! Bara att åka utomlands i litteraturens tjänst känns exklusivt nog, men dessutom till New York!

Alla hjärtans dag tog vi en långlunch, maken och jag, på Sjöbaren i Haga samt spanade in lampor på Elektriska Byrån, en gammal goding på Linnégatan. I lördags styrde jag till Svenska Kakel för att fatta beslut kring badrum och tvättstuga och hallgolv för vårt Villa Anneberg, det gick inte. Dels har vi en budgetgräns, så klart, men kakel är så definitivt och inte alls som tapeter. Man kan liksom inte ångra sig efteråt, alltså måste beslutet vara väl avvägt och helt säkert. Vi får åka dit igen. Maken får följa med.

Och i söndags smet vi ut till tomten och sjön för att andas lite.

Christin

Författare till böckerna Kaninhjärta, Fågelbarn, Rävsång och Vita Tigern, samtliga på förlaget Gilla Böcker, numera del av Lilla Piratförlaget. Mottagare av Göteborgs Stads arbetsstipendium för författare 2015 samt två stipendier ur Sveriges Författarfond. Tidigare skrivlärare vid Folkuniversitetet i Göteborg. Bor i Göteborg sedan 2008 med man, dotter och två katter, bygger hus i Fjärås som beräknas stå klart hösten 2019.

Du kanske också vill läsa:

Lämna en kommentar

Denna sida uppdateras tisdagar och söndagar.

Christin Ljungqvist

Christin Ljungqvist

Jag debuterade som författare 2012 med Kaninhjärta, en skräckbok för unga vuxna. Den fick ett varmt mottagande av både läsare, bloggare och litteraturkritiker. Därefter har jag släppt ytterligare tre böcker, samtliga på förlaget Gilla Böcker, numera del av Lilla Piratförlaget. Jag bor i Göteborg med min familj och jobbar som copy/contentwriter på en av stadens webbyråer.

Kontakt

Har du frågor eller vill boka mig för intervjuer, framträdanden eller annan form av medverkan?

Vinn en signerad Vita Tigern!

Tidigare inlägg

Populära inlägg

Mitt 2018

30 december, 2018

Följ mig via e-post eller Bloglovin!

Follow