Jag har ett kontrollbehov. I vart fall över det jag verkligen bryr mig om – jag är en projektledare, en ledare, om än en mjukis på insidan. När jag skriver mina böcker har jag kontroll över dem, från början till slut, med visst utrymme för överraskningar. Det går inte annars.

För hur ska jag kunna upptäcka logiska luckor och hinna täppa till dem utan ett övergripande perspektiv? Onödiga transportsträckor, karaktärer som begår karaktärsbrott? För att inte tala om alla snitsiga planteringar, där för att lura läsaren lite, hinta eller förvilla? Jag måste veta mer än läsaren, och jag är inget fan av att bara skriva, trassla fast och hamna i valet att antingen backa tillbaka och radera, eller skriva mig ur det med en halvbra förklaring. Hellre planerar jag först än löser sen, för mig ger det ett starkare flöde i skapandeprocessen.

Såhär jobbar jag med synops:

  1. Jag kommer på en idé, öppnar ett dokument i datorn och skriver in den i ett virrvarr.
  2. Jag fyller på virrvarret allt eftersom jag kommer på saker – scener, karaktärsdrag, omständigheter.
  3. Jag sätter ihop ett soundtrack till storyn – det hjälper mig att få form på storyn, komma på fler scener och se karaktärerna tydligare. Jag kan faktiskt se dem röra sig i mitt huvud. I bästa fall kan jag rentav se deras ansikten, höra deras röster, önska att de fanns på riktigt.
  4. När jag tycker att ramberättelsen är klar delar jag upp virrvarret i kapitel, flyttar om textbitar till där de bättre hör hemma, skriver till än mer som jag kommer på. Slutet vet jag, även om det inte är helt säkert var sista punkten sätts.
  5. Sen börjar jag skriva.

Hur jobbar ni och varför?