Efter viss kreativ dipp på grund av dubbelsyn och oro för detta har jag nu nått en ny fas: fuck it-fasen. Den där jag himlar med ögonen (ögongympa?) så snart det börjar och skiter i att vara sparsam med skärmtid. För det blir ju ändå inte bättre.
Jag ger det ett par veckor till, sen blir det remiss till ögonläkare.
Jäkla ögon.

Med det sagt har jag skrivit några rader på rymdsagan, haft kontakt med illustratören igen (och fått se fler fantastiska skisser!!) och börjat kryssa i rutorna i väggkalender – en inte helt hel orm men med tiden så! Jag har dessutom gått tillbaka till mitt dagjobb på Mild Media och alla goda mildianer. Livet blir faktiskt lite tråkigare utan dem.

Och igår tog vi oss ut, maken och jag! På en sketen måndag åt vi fyrarätters på SK Mat & människor och såg Dylan Moran på Göteborgs Konserthus. It was a bliss! Fast jag nickade till sista kvarten i äkta småbarnsmammamanér.

Ett favoritklipp med Dylan Moran: