Nyopererad, och ännu en tjuvtitt


… klarar korta skrivpass, visar det sig. Och dessa korta skrivpass har i sin tur resulterat i ett gäng kapitel. Allt medan de små titthålen läkt ihop har jag knappat mig längre in i Sallys förunderliga, smått klaustrofobiska värld (bara för att rymdsagor fascinerar mig skulle jag aldrig, aldrig vilja lämna jorden!). Söndagar är i regel skrivtipsdagar här hos mig, men jag är trött i skallen. Så i brist på annat bjussar jag på det här:

Illustration: Katarina Karsberg

Det finns något som heter Fermis paradox. Mamma berättade om den när Sally var ganska liten. Jättemånga planeter i Vintergatan kan vara hem åt utomjordingar, så var är allihop? Mamma sa att det finns olika teorier. Till exempel att utomjordingarna spanar på människorna från sina rymdskepp. Eller att de har besökt jorden flera gånger och lämnat artefakter efter sig – pyramiderna, Stonehenge, statyerna på Påskön. En annan teori är bärsärkascenariot. Sally frågade vad ”bärsärka” betyder.
”En bärsärk är nån som dödar hej vilt”, svarade mamma. ”Teorin säger att tidigt i Vintergatans historia ska det ha uppstått en väldigt aggressiv ras som spårar och utrotar andra civilisationer. Att det ska vara därför som vi inte ser några livstecken på andra planeter – antingen är dom döda eller så gömmer dom sig.”
Mamma trodde inte på den teorin och inte Sally heller. I så fall skulle människan vara utrotad för längesen. Man har skickat radiosignaler ut i rymden under flera hundra års tid, men hallå, kom och hitta oss, vissa sändningar riktade rakt mot särskilda stjärnsystem. Utomjordingarna borde ha hittat dem vid det här laget. Om de kan ta emot radiosignaler. Sally tror snarare på teorin att människan själv är en utomjording. Att livet på Mars spred sig till jorden när atmosfären löstes upp, precis som det vandrar vidare genom universum – från planet till planet. Och att livet befinner sig på olika stadier. Vissa planeter har en bakterieflora, andra planeter stora städer och några bara resterna kvar av det som en gång levde där. Ungefär som Mars. Väldigt många kallar sig för marsianer nu och sprids för vinden när de dör, precis som stoftet från benen efter allt liv som en gång fanns här.

Christin

Författare till böckerna Kaninhjärta, Fågelbarn, Rävsång och Vita Tigern, samtliga på förlaget Gilla Böcker, numera del av Lilla Piratförlaget. Mottagare av Göteborgs Stads arbetsstipendium för författare 2015 samt två stipendier ur Sveriges Författarfond. Tidigare skrivlärare vid Folkuniversitetet i Göteborg. Bor i Göteborg sedan 2008 med man, dotter och två katter, bygger hus i Fjärås som beräknas stå klart hösten 2019.

Du kanske också vill läsa:

Lämna en kommentar

Denna sida uppdateras tisdagar och söndagar.

Christin Ljungqvist

Christin Ljungqvist

Jag debuterade som författare 2012 med Kaninhjärta, en skräckbok för unga vuxna. Den fick ett varmt mottagande av både läsare, bloggare och litteraturkritiker. Därefter har jag släppt ytterligare tre böcker, samtliga på förlaget Gilla Böcker, numera del av Lilla Piratförlaget. Jag bor i Göteborg med min familj och jobbar som copy/contentwriter på en av stadens webbyråer.

Kontakt

Har du frågor eller vill boka mig för intervjuer, framträdanden eller annan form av medverkan?

Vinn en signerad Vita Tigern!

Tidigare inlägg

Populära inlägg

Följ mig via e-post eller Bloglovin!

Follow