Jag tänkte så från dess att Rut låg i magen, att hon en dag skulle bli min inspiration. Att hennes lekar och önskningar skulle spilla över i mitt skapande. Tycker att det börjar nu med små pappersfigurer (WOW så mycket man kan göra av papper!), som den här: Lina, bondflickan i Mamma Mu. Kopierade hennes ansikte ur Mamma Mu läser, resten har jag gjort enligt Ruts instruktioner. Och jag börjar fundera … för det här kanske ändå inte är Lina, utan en prinsessa? Som jagar monster?

Före detta har jag gjort en sjöjungfru i lila och en älva med enorm kjol och spretiga vingar, båda lappade och lagade ett antal gånger med tejp. Och när jag ser Rut springa runt och leka med dem, prata med dem, prata med mig om sånt hon tänker på och oroar sig för och undrar, då växer karaktärerna fram. Älvor som bor under våra golv. Sjöfolk som simmar i våra rör och bubblar upp i badkaret. Jag tror att jag snart kommer att kalla mig barnboksförfattare. Tror att jag faktiskt, rentav, hört hemma där hela tiden. För oj, så kul man kan ha samtidigt som man väver in de allra största frågorna som finns.