Jag älskar skogen

Finns det redan en litterär genre som gärna tar in skogen överallt? Deep Woods Noir? Forest Noir? Nature Noir? I annat fall stiftar jag genren nu. För jag tar in skogen där jag kan, djur och djuriska sidor, hybrider mellan mänskligt och monstruöst, in under vår civiliserade, polerade yta till den jordiga kärnan. Kaninhjärta, Fågelbarn, Rävsång, Vita Tigern, alla har mörkare, vildare trådar invävt i intrigen, och nu i rymdsagan för 9+: en jättelik regnskog i rymden.

Jag vet att det låter knäppt, ni kommer att förstå senare. Men skogen och djuren finns med mig i mitt skapande, i mina tankar – detta att vi har råare sidor än vi visar och att vi egentligen hör hemma i andra omgivningar och miljöer. Att vi har kvar vår reptilhjärna, vår kamp- eller flyktinstinkt, och att nåt kommer fram ur oss i kontakt med det vilda, både gott och ont. Jag dras också till skogens kretslopp, naturens förmåga till återhämtning och balans, de energier som faktiskt finns där. Det känns som att jag kommer i kontakt med nåt mer när jag tar en skogspromenad. Kanske är det så?

Så vad säger ni? Nature Noir? Tycker jag är snyggast.