Jag tog mig en pratstund med Alekzandra Kelahaara, före detta/till viss del fortfarande BookTuber, bokbloggare, poddare (Astrid Lindgren-podden med Linus Kuhlin), numera en av fem ungdomsbibliotekarier på Kungsbackas huvudbibliotek, Fyren!
Alekz och jag fick kontakt med varandra 2013, då hon vann Fågelbarn i en utlottning via mitt Instagram-konto. Sedan dess har våra vägar löpt parallellt: hon började plugga till bibliotekarie 2012 (samma år som Kaninhjärta släpptes), flyttade från Trollhättan till Göteborg, fick jobb på Fyren. Där jag sitter och skriver ibland, lånar böcker. Eller leder en skrivworkshop för ungdomar som hon styrt upp.
Det är just de unga som Alekz vill jobba med. Och jag blir djupt berörd av hennes syn på dem och sitt jobb.
Alekz: jag vill vara en person som finns där, det tycker jag är viktigt. Att tonåringar ska få synas, höras och lyftas av människor som bryr sig.
Ansvarig inköpare av ungdomsmedia = en jäkla lyx!
Alekz är ansvarig för inköp av ungdomsmedia. Det är hennes jobb att ha koll på utgivning, trender och vad folk läser, vilket enligt henne är ”en jäkla lyx!”. Liksom att sitta i en bokcirkel för ungdomar och höra vad de tänker och tycker, se dem våga.
Eller att de aktivt väljer att komma in till henne en fredagseftermiddag för att prata om en bok!
Deras intresse styr de event och workshops som blir på biblioteket. De senaste tre åren, i samband med Psyklyftet, har Alekz bokat in serieskaparen Elias Ericson utifrån ett HBTQ-tema. Enligt henne ligger utmaningen i de ungas korta ”attention span” och fokus på betyg, plugg. Men de mjuka värdena är också viktiga. Att ha ett liv, lära sig socialt samspel, ”vem är jag som person?” och ”vad tycker jag ens om?”.
Christin: jag har börjat lära mig hur jag ska bemöta ungdomar. Under allt det tuffa är det i 9 fall av 10 en ung, sökande, osäker människa som behöver någon som vågar gå innanför. Som vågar ställa frågorna, inte tar anstöt av det som ligger på ytan.
Alekz: det är så mycket i vägen, så ska man in ända hit (visar mot mitten av kroppen). Där är något att dra i, att se! Jag tänker på hur jag var som ung och hur människor säkert såg mig. Man blir så speglad i det mötet.
Christin: hur kom det sig att du ville bli bibliotekarie?
Alekz: long story.
Alekz gick Estet, Bild och form, på gymnasiet. Sedan vidare till folkhögskolan i Dalsland, Design och sömnad. Hon ville bli modedesigner, illustratör, poet!
Alekz: jag var ganska pretentiös under gymnasiet och älskade att skriva, och att sy! Det kommer från min mormor som sydde finska folkdräkter. Jag fick också alltid höra att kreativa personer inte är logiska, så jag levde efter den sanningen – att jag inte var smart.
Sista året i Dalsland hyrde Alekz in sig hos byns bibliotekarie. Hon var en vänlig själ som bland annat skjutsade Alekz och en klasskompis till ett författarsamtal i Mellerud. Under den här tiden började Alekz av olika anledningar läsa böcker mer frekvent, och intresset och tankarna kom till. Hon bestämde sig för att byta bana och bli bibliotekarie istället.
Christin: Är det som du trodde att det skulle vara?
Alekz: både ja och nej. Jag gick in det ganska öppet, har alltid tyckt om att hjälpa människor. Det är det jobbigaste och roligaste. Men en vanlig dag kan se så himla olika ut, jobbet består av många delar.
Bibliotek/bibliotekarie = politik?
Det demokratiska värdet i att jobba på ett bibliotek var något som växte fram hos Alekz under utbildningen. 2024 var hon en av 50 bibliotekarier som genom ett upprop ville kasta ut SD ur regeringen och Tidö-koalitionen.
Alekz: jag tycker det är beklagansvärt att inte stå upp för demokratin. Ska man spela enligt de reglerna behöver man också stå upp för dem. Det blir också felriktat när vi tänker på vad vi inte vill ha, vad problemet är. Varför inte tänka på vad som är ett önskvärt samhälle? Varför inte tänka utopiskt? Se bara på de som kom in under Dragstory Hour och störde för att de inte tyckte att barn skulle sitta och lyssna. Vilka var barnen rädda för? Dragsen eller de som kom in och muckade?
Christin: hur ser du på din möjlighet som enskild bibliotekarie att påverka politiken och samhället?
Alekz: bibliotekariens grunduppdrag för demokratin är principen att man tror på människans förmåga till att lära sig själv. Att vi kan och ska ha rätten till att skaffa oss en egen uppfattning utifrån olika typer av information. Därav är censur åt vilket håll som helst fel. Jag står för vårt grunduppdrag och tycker det är väldigt fint.
Likaså är Alekz noga med klimatet i sina bokcirklar. Hon är en politisk person, men i sin yrkesroll ska hon vara objektiv. Det betyder inte att hon som bibliotekarie inte får säga något, snarare att hon behöver ha en öppenhet.
Alekz: jag är alltid tydlig med att det är jag som tycker det här, ”ni behöver inte hålla med mig, ni behöver inte hålla med varandra, vi behöver inte tycka samma sak”. Man måste kunna fråga frågor och svara det man tänker, och det är okej att ändra sig.
BookTok, BookTube, fokus och fantasi
2015 skrev Alekz sin kandidatuppsats Booktube – en kvalitativ studie av boknördar på YouTube. Nu har möjligtvis Booktok kapat en del Booktube, hänger hon på Tiktok istället?
Alekz: nej, jag fastnar för lätt. Och jag kan inte riskera min egen sanity för jobbet. Jag försöker omvärldsbevaka litteratur på andra håll.
Christin: vill ni väva in läsintresset från dessa plattformar i bibliotekets verksamhet? Som du är inne på i din uppsats, ”det skulle också vara intressant att undersöka hur eller om Booktube skulle kunna användas som ett verktyg på biblioteken för att locka fler användare”?
Alekz: det pågår en diskussion om vi ska ha det här i vårt arbete, och då har jag sagt att jag inte vill jobba med just Tiktok. Jag tycker inte om vad plattformen gör med min hjärna, eller andras hjärnor.
Christin: är YouTube bättre?
Alekz: där har de också börjat med kortare format. Och det finns förlag som ger ut ”snabbläst litteratur”, alltså inte lättläst. För att du inte hinner läsa annars? Men jag undrar: vad gör det med oss?
Christin: du resonerar som jag kring hjärnhälsa och mående, och hur läsning har förmågan att till exempel sänka vår stress. Jag tänker också på vår fantasi och så viktig den är, men så mycket den tittas ner på? Det här med att dagdrömma, till exempel. Vilken jäkla tankeförmåga! Men det har straffat mig tidigare i livet och setts som något negativt. Nu inser jag att det snarare är positivt att kunna tänka, föreställa sig, tänka långt. För det är där man hittar annat.
Alekz: både i det kreativa och … nu blir det politiskt igen, men om du inte är nöjd med var du befinner dig och heller inte har förmågan att föreställa dig något annat?
Christin: det kreativa, lustdrivna, fantasin och glädjen, och att få ta sig tiden till det – det påverkar hela livet.
Alekz: ja.
Och på tal om plattformar, har Alekz planer på att ta upp sitt bokbloggande igen?
Alekz: Jag saknar det jättemycket. Jag har startat ett månadsbrev om ungdomsböcker och det känns som att blogga. Sen har jag sett människor som bloggat innan ta upp det igen, som ett slags anti-Meta-trend.
Christin: jag har faktiskt börjat blogga igen! Jag vill bidra till att fylla webben med välskrivna, intressanta texter (så som den här!).
Alekz: det är ett demokratiskt arbete, det också.
Alekzandra Kelahaara är på rätt plats = Fyrens bibliotek i Kungsbacka. Hon bytte bana genom något som nästan kan kallas en “divine intervention” och tog facklan för unga, för litteraturen, för demokratin. Och med den äran. Hon är mer än en “nörd” eller “kulturtant som tycker om att sticka”, biblioteken mer än en plats för böcker. Som Astrid Lindgren skrev i sitt brev till Stockholms barnbibliotekarier: ”om ni hade betalt i förhållande till er betydelse för det här samhället, voj, voj, då skulle generaldirektörslönerna vara småpotatis jämfört med era”. Eller som Alekz avslutar med att säga: ”bibliotekarier är en av de yrkesgrupper som känner störst meningsfullhet”. Och jag tror henne. Jag tror dem båda.
Jag börjar rentav fundera på en alternativ karriär, om författarskapet skulle hamna på svaj.
