Fågelbarn
När jag skrev boken Fågelbarn, släppte boken på Gilla Böcker, höll släppfest, fick de första recensionerna hos bokbloggare och tidningar med mer.
-
Fågelbarn och snickare
Jag har de senaste dagarna insett att det var väldigt, väldigt längesen jag skrev ordentligt. Som i skriva på bok. Senast jag skrev alls, men inte särskilt ordentligt, var 27 april – synopsis till bok två i min gaspunk-serie. Innan dess var det liksom i början av året! Men jag lider inte av abstinens än. Känner jag efter känns bara en längtan av, kittlande god, som ett sommarminne. Så jag tänker att jag spar min skrivenergi till grovredigeringen av Vita Tiger, som kommer från Ada Wester på Gilla Böcker nån gång i slutet av maj. Sen spar jag den vidare till skrivet av bok två som nog blir till hösten som tidigast, eller våren …Den här dök i vart fall på upp på en stolpe i Göteborg, fotad av min kollega:Så himla kul!! Att böckerna jag redan skrivit fortfarande lever. Och jag har tre pocketar kvar av just Fågelbarn, funderar på att lotta ut dem. Eller ge dem till tre av er som är snabbast på att maila mig: info@christinljungqvist.se.
Fågelbarn balanserar på randen till att klassas som vuxenbok. Jag vet bland annat att en vuxen bokklubb hade den som bok och tyckte mycket om. Så är du vuxen, tveka inte! Ingen motivation behövs. Heja heja!
– OBS! De tre Fågelbarnen är slut, bättre lycka nästa gång 😉I skrivande stund har jag Familjebostäders snickare på plats, han är och lurar med en list i köket. Gott när saker blir gjorda! Vi har snart bott här i 8 år och har ännu inte satt upp gardinstänger liksom. Nu har vi bytt kyl och frys, och belysningen över diskbänken. Snart dyker säkert de nya dörrarna upp, och målaren som ska fixa nya tapeter i hallen (vita, med svaga ränder, sketsnygga!), och mitt mammahjärta sväller och kurrar. Jag bara mår när saker faller på plats, som att det är instinktivt viktigt att fixa innan barnet, till och med sånt som inte har med barnet att göra. Men vi tänker att är lägenheten tipptopp och vi försöker byta den igen, då ska ingen kunna tacka nej. Så bländande ska den vara. Därför kan man säga att det har lite med tut att göra, ändå. Vi stärker chansen för henne att springa på gräs när hon väl kan springa.
7 veckor kvar, sen är hon här. Kanske lite senare, kanske lite tidigare. Man vet aldrig! Och det gör det hela så väldigt spännande.
Och bara för att det blir så mycket bebisprat här just nu, kompenserar jag med en bild:
The steam is strong in this one.
-
De tio (10)!
Under den gångna veckan låg en tävling uppe här på bloggen. Tio (10) Fågelbarn skulle lottas ut och exakt, precis tio stycken läsare ville tävla. Alltså är saken biff!
GRATTIS!!!- Linda (Skriviver)
- Liv (Lugn. Det ordnar sig.)
- Anna
- Michaela
- Sara Pepparkaka
- Åsa C
- Linn
- Elvira
- Charlotte
- Carola
Ni ska ha fått ett mail av mig – om du inte har det kan jag ha skrivit fel mail, då får du höra av dig ASAP!Böckerna skickas senare i veckan.Grattis igen och trevlig läsning!(Bilder lånade från: Prickiga Paula, CRM Nilsson, Frida och mig själv)
-
Bloggjubileum: 1001 inlägg!
Jag har passerat ett förnämligt antal inlägg! Och för att fira STORSTILAT lottar jag ut hela tio (10) tjusiga Fågelbarn i pocketutgåva!
För att delta i utlottningen ska ni göra såhär:
#1 skriv ett blogginlägg om boklottningen och länka hit
#2 lämna namn, MAIL och länk till blogginlägget i kommentarerna nedanHar du ingen blogg går det bra att skriva namn och mail, bara. But länking is loving.
Vinnarna dras om tio (10) dagar! Lycka till!
DET VAR NATT, och Hanna stirrade tillbaka upp i Jens mörka ansikte, rakt upp i skuggögonen som svävade ovanför henne, och hon vägrade vara rädd längre, men var det ändå. Hjärtat slog så hårt och snabbt att hon trodde det skulle stanna, och hans andetag kändes som fjäderlätta strykningar över hennes kinder, han kändes, och hon förstod inte hur. Han hade ju inte längre någon kropp, inga lungor att andas med, hur kunde han andas?
Från början hade Hanna två bröder, Samuel och Jens. Det skiljde bara ett år mellan dem, men medan Samuel var känslig och försiktig, var Jens hans raka motsats. Nu är de borta, båda två. Och allt är Jens fel. Och kanske Hannas också, hon visste ju vad som skulle hända, kanske kunde hon ha stoppat det. Är det därför Jens har kommit tillbaka, för att hämnas?
I min andra roman för unga vuxna får Hanna, en av bikaraktärerna från debuten Kaninhjärta, huvudrollen i ett suggestivt thrillerdrama. Trots barndomens tragedi och det oförklarliga som händer henne, tar hon sig ur familjens kvävande famn. Ut i livet.
”Fågelbarn är en rejält otäck roman, men den återkommande gåshuden har inte primärt att göra med obehagliga scener utan att den är så skickligt skriven. Stämningen är tät, språket rytmiskt och böljande, uppbyggnaden genomtänkt och exakt.”
– Svenska Dagbladet
”drömsk och glasklar”
– Dagens Nyheter
”ett levande och mycket välformulerat språk”
– Borås Tidning
”ett litterärt slukhål man gärna rasar ner i”
–Göteborgs-Posten
”vackert och eget språk”
– Kristianstadsbladet -
På Akademibokhandeln idag!
Närmare bestämt ”den lilla” på Frölunda Torg från klockan 11 till 18, i fall att ni vill ha en bok signerad. Kom förbi! Jag är en av de trevligaste författarna!
Klädd såhär! -
Fantastisk podd: Ur dödlig synvinkel
Första avsnittet med mig i Fantastisk podd, med temat ”Ur dödlig synvinkel”, klicka här för att komma till sidan och lyssna!
Det var fantastiskt kul! Och verkligt goa människor.
-
Novell: Karl-Gustav Andersson reser hem
Jag skrev en novell för något år sedan, som hamnar någonstans i mitten av Kaninhjärta, Fågelbarn och Rävsång, fast nog närmast Rävsång. Ganska brokigt skriven, och ändå rätt fin. Dessutom går den att läsa även om man inte har läst någon av mina böcker.
Novellen hittar ni här.
Den kommer också ligga på länk från Fågelbarns sida.
Enjoy!
-
Hanna & Finn
De är så fina tillsammans!