Rävsång

När jag skrev boken Rävsång, släppte boken på Gilla Böcker, höll släppfest, fick de första recensionerna hos bokbloggare och tidningar med mera.

  • Rävsång,  Skrivande,  Vita Tigern

    Rävsången

    Kanske var det höst istället för vår. De flesta större författarna släpper nytt då och det är utmanande för en
    semikänd att få synas. Eller kanske var det just den hösten, 2014 – tidningarna hade det svårt, recensionerna av böcker krympte till näst intill obefintlighet, det har ännu inte riktigt hämtat sig. Och recenseras det är det allt som oftast en vuxenbok. Sällan en ungdomsbok. Knappast en barnbok.
    Kanske började läsarna tröttna på mina spökerier.
    Eller så var boken inte lika bra som mina två första, som jag minns att en bloggare tyckte. Stackars Finn. Stackars stammande, sårade Finn och hans alkoholiserade pappa.

    I dagboken skrev jag Ingenting är som det brukar vad gäller att släppa bok. Jag tar bloggrecensionerna hårdare, bokmässan (och min litenhet där) hårdare. Kanske har jag byggt upp förväntningar, utan att inse det? Börjat ta vissa saker förgivna?


    Det gick inget vidare för Rävsång. Knappt några recensioner i gammelmedia, halvglada bloggtillrop. Efter två bra boksläpp kom ett mindre bra, helt enkelt, och vad det berodde på är svårt att säga – kan mycket väl ha varit en blanddiagnos (Litesämrebok-Färrebokrecensioner-Högaförväntningar)! Somliga tyckte bäst om den här boken, särskilt de som inte läst nåt av mig tidigare (och särskilt män, vad jag förstått). Men jag tog det hårt. Jag kände mig nästan körd som författare. Det var ju liksom inte åt det här hållet det skulle gå med karriären, utan uppåt!

    Jag behövde göra nåt nytt. Jag tänkte så tunga tankar, oroade mig för både det ena och det andra – jag började skriva på Vita Tigern. Det var knappt att jag mäktade med det. Jag minns att jag hade som inställning att göra det bara för min skull, utan att tänka att boken/böckerna nödvändigtvis skulle släppas. Som det här med att illustrera till, redan från början tänkte jag att bilderna nog aldrig skulle hamna i boken, om den nånsin blev antagen. Det var mest för mig. Att få backa tillbaka in i skrivet, långt tillbaka – hela vägen till mina tonår. Till fantasin, fantasyn. Till illustrationer på pappersark stora som tavlor, hemmasnickrade omslag och lajv i Valldas skogar, på Valldas ängar. Där ingen såg. Bara min bästa vän och jag, lika udda, lika obekymrade om vad folk tyckte om oss. Vi hade ju varandra och det var det enda som räknades.

    Jag tog mitt skriv och gick i barndom – skrivet av Vita Tigern har på nåt sätt blivit en läkeperiod för mitt skrivarjag. Det har tagit 2,5 år (!) och sig massor av olika uttryck, men nu börjar jag bli klar.
    Och jag har en agentur nu.
    Och jag har ett förlag som vuxit sig större och starkare.
    Och jag märker att det är bra mycket lättare att prata om dessa böcker än mina tidigare, det finns liksom så mycket att säga!

    Räven sjöng en höst och sen aldrig igen, jag hoppas att tigern tar sig längre. Att den når er, allihop, och biter sig fast.

  • Bokmässan i Göteborg,  Rävsång

    Vad är väl en bal på slottet?

    Det är väl ändå den typiska titeln till ett inlägg om att inte ha varit på bokmässan i år? Å andra sidan brukar jag alltid känna att bokmässan är bäst på håll – det har aldrig hänt mig att det känts lika härligt som det sett ut att vara i social media. Som att jag vill djupare in i detta fantastiska men aldrig riktigt lyckats. Som att den verkliga festen pågår i rum dit jag inte har nyckeln.
    Vilket nog också är sant.

    Hur som helst, det har sugit av längtan i hela min mage när jag sett bild efter bild efter bild på instagram (och lite irritation över att folk vågar ta selfies med varandra, jag vågar aldrig ens fråga), små, korta anekdoter om möten och framgångar och scenframträdanden – det ska bli så kul nästa år, så himla spännande att se vad som händer med ny bok i ny genre på “nytt” förlag och med ny agentur i ryggen!

    Jag fick lov att följa med ut på årets förlagsmiddag i alla fall, sitta bordsgranne med Christoffer Carlsson, Patrik Bergström, Ada Wester, Sara Ohlsson och Christina Kivi på Byns Bistro, dricka mitt första och andra glas på snart ett år och försöka hänga med i de litterära diskussionerna. Och det räckte gott. Som jag skrev på instagram är jag inte uträknad än! Fast det snart gått 3 år sen jag sist gav ut nåt. 3 år! Herregud..

    363 dagar kvar till bokmässan, och jag räknar.
    Under tiden filar vi på Vita Tigern. Snart tror jag faktiskt vi är klara. Några omgångar finredigering och sen sätter Ada ihop korrekturversionen. Och sen ska vi kontrolläsa. Och sen ska ett omslag godkännas.
    Och sen går boken till tryck. Kanske med hårda pärmar denna gång.

    Från släppminglet för Rävsång, hösten 2014

  • Funderingar & tips,  Rävsång,  Skrivande,  Vita Tigern

    Massor av rävar

    Jag har visst en drömtydare bland mina läsare? Jag drömde himla märkligt, och tydligt i natt. Det var massor av rävar, alltså överallt! Orangea, och ungarna var svarta. De såg ut att vara döda i snön, sen rörde jag vid dem och då levde de. Så jag försökte rädda dem. Sen befann vi oss på nån medelhavsö där rävarna flöt runt döda under vattenytan.
    Och jag förstår inget.
    Shoot! 🙂

    I går satt jag och skrev på Göteborgs Stadsbibliotek. Gick bra! När det där gänget som missuppfattade enmansplatserna till grupplatser och som pladdrade om att öppna en pizzeria gick, innan de två chalmeristerna som med monotona basröster rabblade ekvationer. Jag fick i ordning på början till slutet och nu känns det fullt möjligt att fortsätta. Det blir att försöka igen, nästa vecka. Får se om jag kommer över ett grupprum då, eller en väl dold vrå på bibblan. 
    Nu ska vi
    • dansa ut julen
    • ta snöpromenad (i termobyxor)
    • hämta baddräkt från Zalando
    Senare i kväll blir det middag hos svärfar. Och i morgon kikar vi på ett möjligt lägenhetsbyte i Kungsbacka!
  • Författarskap,  Läsare,  Rävsång

    Sommarkollo & agentavtal

    I sommar kommer jag gästa ett litterärt kollo för ungdomar och det ska bli SÅ KUL! Jag ser goa tjejor och killar, solvarma träväggar, gröngräs, vinkande björkträd, bänkar och korv med bröd framför mig, och det bästa är att de läser Rävsång inför mitt besök, att de vet vem jag är när jag tittar in! För det värsta med denna höst? Det var på en boklåda i stan, när ingen kom och jag satt på scenen som ett ensamt fån. Aldrig mer säger jag bara! Aldrig mer.
    Bokkollot anordnas för fjärde året i rad av Lerums och Alingsås bibliotek! Åtta ungdomar från vardera, alltså sexton stycken totalt, mellan tretton till sexton år är välkomna, man håller till på en kursgård i Härryda, läser, boktipsar, har femkamp, poesibingo, filmkväll, och jag dyker upp 16 juni, som jag förstått är dag två, svarar på frågor om Rävsång, diskuterar skrivande och författarskap och bjuder på en massa hemlisar. Kollot brukar bli fullbokat ganska snabbt, så skynda!

    Rävsång (släpps 8 september 2014)
    Agentavtalet? Är på gång. Jag ska berätta hela historien för er när den väl är säkrad, men igår hade jag ett härligt samtal med en agentur som vill representera mig och det är första gången på flera månader som jag karriärmässigt känner medvind. 
  • Rävsång

    Rävsång i SVT’s morgonsoffa!

    06:05 in, RÄVSÅNG’s in da house!!!

    Jag citerar Magnus Utvik, som för mig blir Fader Jul (om jag ser dig kommer du få en rejäl kram, var beredd!): “Christin Ljungqvist, en av Sveriges mest intressanta ungdomsboksförfattare [har skrivit] en av årets bästa och finaste ungdomsböcker”.

    Det har nog aldrig känts så fantastiskt att bli recenserad (om än i kortform) någonsin tidigare, lyckan tindrade och stack genom kroppen, och jag skuttade runt här hemma som en gasell och tjöt! Jag menar, jag hade gett upp! Min största önskan har varit att Rävsång ska få någon som helst cred, särskilt inför julhandeln, så att så många ungdomar och vuxna som möjligt nås av ett rävpaket till jul, men ingen, inte ens min egen stadstidning, har sagt ett ord om den. Och så kommer detta? Önskan slår in, som ren magi, på TV dessutom.

    Lite fler fina citat, bara för att riktigt gotta sig och mysa.

    “Ljungqvist har
    gjort det igen, skrivit en överraskande och fascinerande bok om hur gränsen mellan livet och döden är tunn och
    lätt kan rivas ner – hur lögner överlever döden och att man måste ta itu med dem hur ont det än gör. Hennes
    porträttgalleri är exakt och ömsint beskrivet. Ett ungt Göteborg – inte bara Håkan Hellströms – skildras insiktsfullt
    och ösigt. Ljungqvist kan konsten att hålla sina läsare i ett fast och vänligt grepp. Till hjälp har hon sitt gnistrande
    språk – realistiskt och poetiskt drömskt. Rävsång är så himla bra!”
    Gull Åkerblom, Bibliotekstjänst

    “Ungt vemod utan Håkan Hellström är för övrigt närmast otänkbart. Även i uppföljaren till ”Kaninhjärta” och ”Fågelbarn” finns han där. Hänger på den unge (gitarrspelande) göteborgaren Finns hårt spända ångeststrängar: ”Jag var bara inte gjord för dessa dar, och dessa dar är inte gjorda för mig.”

    En sorgebok, och en uppslukande lycka för läsaren.”
    Östgötacorren

    “Mycket läsvärd, av många skäl – och det språkliga uttrycket gillar jag lite extra – hur underbart Ljungqvist lyckats åskådliggöra Finns tankevärld – som fortsätter att löpa parallellt med andras babbel och pladder. Ett ovanligt grepp som jag gillar mycket!”
    Bokstugan

    Köper Rävsång gör man precis överallt, bland annat här.