Bokmässan i Göteborg
Mina bokmässor i Göteborg från 2011 och framåt.
-
Kärleken, den kärleken
Igår var min första ”mässdag”, fast jag bara tog mig till lobbybaren vid namn West Coast. Sen stack jag igen. Any how! På väg ner till centrum passerade jag SF-bokhandeln för att Siri Pettersen satt där och kluddade vackra fågeltecken i sin bok nummer två, Röta. Vi fick oss en god pratstund. Och jag velade mellan att presentera mig som ”Christin Ljungqvist, svensk författare” eller bara ”Christin Ljungqvist, vi känner varandra lite på Instagram”. Det blev det andra. Sen kom det ändå fram att jag är författare varpå Siri utbrast: ”Varför sa du inte det?!”. Så jag ska nog lägga av med den där ödmjuka försiktigheten. Och klampa på lite mer.
Siri var väldigt hjärtlig. Jag tycker om!
Och jag älskar hennes böcker. Världen behöver dem. NI behöver dem: LÄS!
Efter SF tog jag en Bulldog-öl med min agent, Ylva Ericson Dufva, i mässans lobbybar, West Coast. Vi snackade ikapp oss lite. Och när jag skulle ut till taxi-bilarna för att möta upp med mitt förlag, Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget, fick jag träffa resten av agenturen, Brandt New Agency, i all hast. Det blir ett längre möte på lördag. Men himla roligt!
Utanför mässan sprang jag på Lina Arvidsson och Marta Söderberg i rökrutan. ”MEN TJEJER”, sa jag. Så började fnisskvällen på allvar. Vi knödde ihop oss i taxibilar, alla trettio från de båda förlagen som nu ska bli ett, och begav oss till Hagabions restaurangdel. Jag hamnade bredvid Klara Bjelkenäs, redaktör på Gilla Böcker och en väldigt, väldigt härlig person. Vi hade roligt:
Bredvid mig satt min vapendragare, Marta Söderberg, och en ny bekantskap, Martin Jern.
Från Hagabion till ett obligatoriskt besök på Park. Där fick jag träffa Lars Wilderäng IRL för första gången. Vi hann dock inte prata särskilt.
Och min punchline: SÅ. MYCKET. KÄRLEK. Alla dessa människor, alla dessa möten, allt detta värde … det går inte att mäta. Oh, I wish it could be mässa everyday. Idag är jag som en självlysande mask. Det blir nog bra skriv av det.
Senare idag ska jag planera ihop min mäss-lördag. Som jag tidigare nämnt har jag tyvärr inga scenpunkter i år, men jag kommer röra mig en hel del på golvet och vid vissa montrar vid vissa tider. Ser ni mig går det alldeles utmärkt att komma fram, presentera sig och få en signering. Jag är jättejättetrevlig. Och jag blir väldigt glad.
Hej och hå!
-
Lämnar bokmässan
… med samma bitterljuva känsla som varje gång. Som en blandning av saknad och lättnad, gemenskap och utanförskap (jag är ju inte det största som rör sig där inne), men framförallt skrivlust. Och det kanske är märkligt? Kanske ska jag, på grund av min litenhet på mässan, känna uppgivenhet efter denna stora tillställning (och tydliga påminnelse om hur långt jag har kvar)?
För mig fungerar det tvärtom. Och det tror jag är avgörande i de flesta sammanhang, oavsett vad man sysslar med: förmågan att omsätta en negativ känsla till drift. Litenhet eller uppgivenhet eller missnöje till visioner, skaparlust och jävlar anamma. Jag åkte raka vägen hem, och min första tanke var: nu ska jag sätta den där slutscenen i det där kapitlet, så jag kan fortsätta med nästa …
Som del i denna omvandlarförmåga känner jag uppriktig glädje för dem vars signeringskö överhuvudtaget existerar:
Carol Rifka Brunt – ”Låt vargarna komma” + en av mina förläggare på Gilla Böcker: Ada Wester Och det är en betydligt behagligare känsla än avund. Så man kan säga, att kunna känna glädje för andra, istället för avund, är mycket, mycket givande. Som glad för andra är man mottaglig för intryck och öppningar, istället för att vara sluten i sig själv. Som glad för andra är man glad för sin egen skull, egentligen, i sammanhanget. Det är en gyllene, oskriven, närmast gudomlig regel.
Jag satt med på Carols storseminarium idag, verkligen inspirerande!
Tara Moshizi, Carol Rifka Brunt Allt låter ju mycket viktigare (och snyggare) på engelska (?) av någon anledning, som att man råkat hamna mitt i en film. Dessutom, medan jag satt där, och fick uppleva ett storseminarium för första gången, tänkte jag att steget dit inte är så värst långt. Förr eller senare sitter jag också där och pratar hela 45 minuter.
Det är någonting jag märkt hos mig själv: ju längre jag är författare desto mer verkar jag ha att säga. I mitt tidiga författarskap var jag oerhört osäker på scen, och obekväm med tanken att prata om mig själv och mina åsikter på bästa tittartid (breda ut mig, ta förgivet att folk ville lyssna), sedan tänkte jag att jag, som publik, förväntar mig det av dem på scenen. Att de ska prata om sig själva, sina åsikter, breda ut sig, ta förgivet att folk lyssnar, på bästa tittartid. Och att motsatsen, det vill säga, de som svarar enstavigt på intervjuarens frågor, faktiskt störde mig enormt. Som att jag ville lägga mig i, få personen att ge med sig, ruska om. Och så kan vi ju inte ha det! Så jag ändrade åsikt, och nu är jag full av ord, redo.
Så är det väl: man växer med uppgiften. Därför kan jag ju outa det här:
Saker jag gärna pratar/föreläser om
- sorgbearbetning
- liv och död
- familjeband
- alkoholism
- självmord
- religion vs. verklighetsuppfattning och ansvar
- crossover-litteratur
Bokmässan 2014 är över för min del. Jag ska strax byta om till tajts och nopperkofta, göra mig lite lunch/middag, sedan koka en kopp te och öppna dokumentet jag kallar AVAI (jag menar, någonting ska man ju kalla det?). Och jag ska tända, ljuset, ni vet? The special ljus.Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min trilogin för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien ”Boken blir till” under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.
-
OBS! NY TID!
Uppdaterar:
Idag signerar jag redan klockan 11:00 i Gilla Böckers monter (B04:59) istället för 11:30!
Dock hastar jag inte iväg vid 11:30, om det skulle komma några seningar. Från och med 11:30 är det dock Carol Rifka Brunt som tar plats.Välkomna!
-
Jag på bokmässan idag
… kl. 16:00 i Storytels monter. Det betyder att ni kan se mig, bara ni betalar inträde. Bra, va?
Kom förbi, ställ frågor, lyssna på mitt pladder! Välkomna.
-
Världsherravälde
… och annat smått surrar i luften på bokmässan. Personer som har blivit utgivna, personer som vill bli utgivna, besökare i alla slags former.Varför ska man gå på bokmässan? För att bli INSPIRERAD till och PÅMIND om att LEVA sitt FRÄMSTA liv.
Böcker är mer än pappersmassa. När man läser går man in i ett slags halvvaket tillstånd, kvar i denna värld men med tanken i en annan (”ett slags trolleri som händer inne i huvudet”, enligt tioårig pojke i boken Böcker inom och omkring oss av Aidan Chambers), man kan kalla det för mindfulness, eller halvmeditation. Vad böcker verkligen är, är förändring och i de allra flesta fall förbättring. Genom att läsa (fack, fiktion) lär vi oss någonting om oss själva, samtidigt alla andra. Vi snappar upp nya ord som i sig kan rädda fler situationer (jämför med en språklös människa som gör sig förstådd med knutna nävar, eller det faktum att den vita mannen tog ifrån den svarta mannen hans språk under slaveritiden för att kunna utöva maximal makt), och vi bestämmer oss för saker utifrån andra människors historier (på grund av vår förmåga till empati).
Vårt språk, som ras, befriar oss. Att bli av med sitt språk är det absolut värsta för en människa. Utan vårt högst sofistikerade, mångfacetterade språk blir vi djur. Vårt språk är vår frihet, vårt språk är vår makt, språk är vår högutvecklade själ definierad. Förstår vi alla den friheten? Den möjligheten? Den vikten?Förstår vi alla att vi måste gå på bokmässan varje år för att inspirera oss och bli påminda? Böcker är mer än pappersmassa. Och att mötas kring dem, och diskutera, det är vid dessa tillfällen (man kan se bokmässan som en bokcirkel MAXI) böckernas fulla värde vägs.
Bokmässan, böckerna, öppnar upp världen för varenda människa, oavsett vad.
Jag, innan mitt seminarium igår. 
Kön till Barbro Lindgrens scensamtal. 
Förlagsmiddagen på kvällen, Klara Bjelkenäs (redaktör på Gilla Böcker) och jag. -
Om du letar efter mig
… idag, ser jag ut såhär, och har en namnskylt som det står mitt namn på. Det är bara att hejda mig om du vill få någon av mina böcker signerad eller bara tjingsa, oavsett hur fokuserad jag ser ut (jag ser alltid fokuserad ut, särskilt på mässgolvet).Vi ses! -
Ses vi i morgon?
Kortseminarium
kl. 12:30-12:50Göteborgsförfattaren Christin Ljungqvist skriver ung-vuxen-romaner om komplexa familjerelationer med övernaturliga inslag. Här samtalar hon med sin förläggare Anna Danielsson Levin om sitt författarskap och nya boken Rävsång, uppföljare till Kaninhjärta och Fågelbarn.
Medverkande:
Christin Ljungqvist, Anna Danielsson Levin
Plats:
F3
Arrangör:
Gilla Böcker
Typ:
Seminarium
Kod:
To1230.1
