Familj & vänner
-
Barnboksmanus inlämnat
Jag skrev ett bokmanus för barn från 3 års ålder häromdagen. Det tog några timmar bara. Poff, så var det klart. Dels var det betydligt färre ord att få ur sig, dels handlar manuset om förlusten av en älskad katt och hur man som liten eller stor kan genomgå detta. Något jag verkligen behövde få ur mig … vad döden är, vad som händer sen, begravning och sorg och glädje och kanske, kanske små kattspöken som susar runt i katthimlen och jagar himmelsråttor och smyger runt i högt gräs så som de älskar? Och som hälsar på oss i våra drömmar? Eller mitt på blanka dagen? Starkt inspirerat av det här lilla yrvädret och vad vi just behövt gå igenom och i avsaknaden av barnböcker som tar upp döden både på ett praktiskt och filosofiskt sätt med en trösterik ände … varken Adjö herr Muffin, Alla döda små djur, Vem är död eller En stjärna vid namn Ajax lever helt upp till det vi behöver. Så jag kallar den för en bruksbok – en bok att bruka när något svårt behöver förstås.
Jag har petat lite bland orden och förbättrat, men inte mycket. Så om förlaget antar manuset är det verkligen den snabbaste bok jag någonsin skrivit. Då kan jag släppa 365 böcker per år, lätt. Med denna ljuvliga, tänkande, kännande unge i mitt liv sinar aldrig ämnena heller. Det är faktiskt fantastiskt.
-
Det jag kommer sakna med Göteborg
Hur känns det att flytta från Göteborg? Jag frågar er som gjort det. Som bott här en längre tid, helst, och rotat er en del. För jag känner en flygande, ekande tomhet ta plats i magen, som snart ska fyllas med annat så klart. Men jag menar, stämningen här? Människorna? Finns faktiskt inte någon annanstans. Om och om igen slås jag av insikten att jag får lov att vara mig själv här. Att ingen tittar på mig med dömande blick så som i småstaden där jag växte upp. Visst, det finns en del negativt med storstäder också men det gör det även i småstäder. Och det som Göteborg gett mig är just tolerans och respekt. Och frukt, och grönt, och annat gött. Jag kommer att sakna det.
-
Vi får inte komma in!
Inte innan huset är klart och slutbesiktigat och inte längre en byggarbetsplats. Så vi smygsitter lite på utsidan istället, fikar i den gassande varma höstsolen och tjuvfotar genom fönstren.
Igår, måndag, släpptes målarna in! Så nästa gång vi kikar in har väggarna fått än mer form och kanske också färg/tapet.
Efter fikan gick vi raka vägen ut i skogen. Där hittade vi faktiskt små guldklimpar = kantareller. Inte så värst många men det räckte till varsin skaplig frukostsmörgås. Och där är så vackert. Attans bananer, så vackert där är! Det riktigt pirrade i kroppen av att vara där denna gång, som att alla nykära känslor börjar omvandlas till riktig kärlek.
-
Svampjakt i Fjärås
Det vart inte möe, kan jag säga. Men det vart vackert. Så vansinnigt vackert!
Bullig mossig mark mellan tysta träd, solsken som spunnet guld och en tjoande glad storfamilj som går och babblar, stojar och skrattar.
En och annan fästing, bland annat på Rut ? och sen kom bror och far och brädade oss alla med en hink Karl Johan.
Vårt svampställe sen mamma var liten ligger 10 minuter från Villa Kulla. Bara en sån sak. Gör ju att brev som detta, med en uppsägning i, inte tynger lika mycket att posta. Men ändå tynger det..
-
Lägenheten som just sagts upp
Det är så konstigt, det här. Och alldeles för lätt att bara säga upp ett hem sen 11 år tillbaka, på ett vanligt, opersonligt papper med ett par underskrifter – tjoff! Så är det gjort. Här, vårt första gemensamma hem som vi älskade (5:an vi tvingades bo i under mer än ett års tid i Kungsbacka medan vi försökte byta till oss en lägenhet i Majorna var vårt första gemensamma hem, men vi älskade det inte). Här, där vi bodde när vännerna flyttade till Stockholm, de äldre i familjen gick bort, sommarstugan sen min makes barnsben avyttrades, Gilla Böcker ringde och sa att de ville ge ut Kaninhjärta, maken gick ner på knä och friade, och vi gifte oss! Här, där vattnet gick och Rut kom. Här, alla vakennätter med henne mot vårt bröst. Här, precis här, i dessa rum, har vi skrattat och gråtit och vunnit och förlorat. Vi är varandras hem, så klart. Men jag tror att man alltid lämnar något av sig själv kvar. Små partiklar av själen som kilar sig in i väggar, tak och golv och stannar när man flyttar. Det här är ett så lyckligt hem. Jag hoppas och tror att nästa familj som flyttar in kommer att känna det och må gott här, lika gott som vi.
Tack, älskade hyresrätt mitt i hjärtat av Majorna. Tack.
-
Om tre månader flyttar vi – på dagen!
Eller: om tre månader är det slutbesiktning och nyckelöverlämning och, om allt går som det ska, inflytt. Särskilt lördagen 16 november (OBS! Alla nära och kära!!!), då 14 november är en torsdag och inte särskilt lämplig för flytt om man vill ha hjälp. Väl på plats kommer somrarna att till stora delar se ut som på bilden, tagen av min vän Denise, på väg ner till sjön, med packning över hela kroppen och små barn på släp. Akta sig för skogsmyror och fästingar, klättra och balansera, lyssna till det tysta livet och djupandas av söt, frisk luft … känns pirrigt att flytten är så nära, och det känns vackert och vemodigt på samma gång. För Göteborg har blivit min stad efter alla dessa år. Här har så mycket hänt som varit avgörande för mitt liv! Som giftermål, författarskap, barn. Här kan jag se ut och vara precis mig själv. Här finns alla människoexemplar man kan tänka sig och ingen är stöpt i samma form. Ingen är den andra lik, även om det finns vissa trender, vissa linjer av människor som umgås i sina kretsar och tar efter varandra. Så den gör ont, den här flytten, samtidigt som den lockar och drar.
Därför blir det här ett löfte: Rut ska få Göteborg bit för bit så att hon en dag också kan göra staden till sin. När hon är stor nog. Men för nu vill vi ge henne frihet och rymd och all trygghet som går att uppbåda. Det är helt enkelt dags nu. För att inte tala om hur dags det är för våra katter att få en lucka ut till naturen, eller för oss att få ett vettigt arbetsrum för våra firmor, eller för våra långväga goda vänner att få gästrum, och för vårt gemensamma liv att kunna bjuda på middag utan att tvingas möblera om hela boet. Och det är absolut dags för en trädgård, EN TRÄDGÅRD!!! Så jävla dags, alltså.
-
Vår sommar inomskärs
Om man skärper sig ser man att Sverige är som Kroatien fast med dyrare och godare mat. Titta bara, hade kunnat vara från Bol på ön Brač! För övrigt det enda resmål vi har åkt till fler än en gång.
Det är sjön nedanför vårt hus, Kungsbackas berömda vattentäkt Lygnern. Känd för att vara ganska kall, men viken är långgrund och dessutom har de senaste två somrarna varit smällvarma (is that good or bad?), så baden i sommar blev många och sköna.
Vi åkte till Falköping också. Där hyrde ett par goda vänner och deras ongar ett gammalt torp bland åkrar och kohagar.
Efter Falköping bar det vidare till Stockholm och ännu ett par vänner med barn! De huserade i en liten sommarstuga i Österlista, Norrtälje. Också nära en sjö där Rut tog sina första ordentliga simtag. Vattenglada onge!
Fem veckor hade vi, som vi flätade lite omlott för att ge Rut ett så långt sommarlov som möjligt. De första dagarna tillbaka på förskolan märks det att hon har längtat, och det är en väldig lättnad i mitt hjärta. För jag kan inte säga att jag har längtat tillbaka, tvärtom. Var sjutton tog dessa fem veckor vägen?
