• Agentur,  Förlag,  Skrivande

    Ostadigt väder

    Jag trodde jag skulle vara besparad från de flesta graviditetssymtom (det funkade i vart fall med kräksandet, har inte kräkts en enda gång!!!), inte mig tänkte jag. Och de första månaderna har jag varit ungefär som vanligt till humöret. Men nu låter det lite annorlunda. Jag har liksom noll tålamod med det mesta och väser som en sur orm så snart nåt går emot mig eller trasslar. Och som allt trasslar! Bara för att jag blivit klumpigare. Finmotoriken sätts långsamt ur spel, jag snubblar, tappar, går in i saker och kommer med stor svårighet upp från låga höjder själv. Som tur är märker jag hurdan jag är, både under tiden lite sådär…

  • Förlag,  Funderingar & tips,  Vita Tigern

    Det är Amandas fel

    Jag menar, titta bara? Såhär höll hon på när jag kikade in senast, och jag blev helt förtrollad av alla bollar och färger och fluff. Och jag tänkte att så, precis så ska det se ut i lilltutans framtida rum. Än är inget byte klart för ett större och friare boende, men vi hoppas, hoppas, hoppas. Nya visningar väntar om ungefär en vecka, i början av mars! Då, efter att vi flyttat, kan vi börja måla lilltutans väggar och skruva ihop hennes möbler, då. I alla fall. Jag beställde mina pom pom-makers här. Det är samma slags garnbollsgörare som Amanda har, tror jag, och enda stället jag lyckades hitta som…

  • Förlag,  Funderingar & tips,  Vita Tigern

    Att få ett manus antaget

    Det är inte lätt. Fast det vet ni redan. Men det är inte lätt ens för oss redan utgivna. Särskilt inte när vi byter genre och prövar nåt nytt, och kanske inte får till det helt vid första eller andra försöket. 2013 kom jag på idén till Vita Tiger(n), 2014 började jag skriva och, eftersom manuset är väldigt annorlunda mina tidigare böcker, skickade in till en samling olika förlag, 2015 skrev jag om och skickade igen, och sen skrev jag om en gång till. Den andra omskrivningen väckte äntligen intresse hos två av förlagen.  Det ena förlaget kom med stora omskrivningsförslag men tyckte mycket, mycket om manuset. Det andra tyckte…

  • Förlag,  Vita Tigern

    Förlaget sa ja

    … så jag förbereder mig såhär, med ett par färdglasögon. And I suggest you do to. Inga detaljer är klara än. Vi skriver papper 11 mars, då jag far upp till Stockholm för förlagsmöte och lunch. Men efter det kan jag berätta allt för er! Som vad det blev för förlag till slut, när vi planerar släpp, och kanske lite mer.  Och så klart: HURRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

  • Agentur,  Förlag,  Vita Tigern

    Den väl förspända

    Det skulle kunna hända grejer nu, framöver. Jag menar, inte bara det mest uppenbara som att få ett barn, försöka flytta till ställe med egen gräsmatta och ett rum mer, ordna allt som måste ordnas innan, utan detta: jag har en agentur som bara väntar på något nytt från mig att arbeta in på de olika mässorna, jag har ett intresserat förlag som just genomgått en anseende tillväxt och förmodligen kan ge berättelsen den skjuts den behöver, jag har ett väldigt udda manus som, om det blir antaget och utgivet, är det första av tre, och kanske, möjligen, fyller ett tomrum i den svenska utgivningen. Ett tomrum förhoppningsvis många, många vill…

  • Familj & vänner,  Förlag,  Vita Tigern

    Manus inlämnat

    …  till förlaget och det är en väldig lättnad! För jag har lite annat att tänka på, eller “skrivkramp” som jag kallar det. Ser ni? Var krampen sitter? Förläggaren svarade ganska direkt och sa att hen läser omgående och hör av sig snart. Om JA från förlaget släpps boken som tidigast våren 2017, med andra ord blir det inget nytt från mig i år heller. Lilltutan kommer i mitten av sommaren så ett höstsläpp går inte, då vill jag bara vara mamma. Och om nej från förlaget kan jag jobba om manuset först nästa år, mina tankar är redan grusiga och revirhetsande och boförberedande – det var knappt att jag fick ur…

  • Författarskap,  Förlag,  Vita Tigern

    Vad fan ska man annars göra?

    … som fotograf Ola Kjelbye sa efter dagens fotosession nere vid Älvsborgsbron, på tal om oss kulturarbetare, vår svajiga ekonomi, bekvämligheten i ett “vanligt arbete”, men att man ändå vill ha det såhär och göra just det man gör. Han är fotograf, jag är författare, på grund av val vi gjort och val som gjorts åt oss. Vi gör det vi är bäst på, fast vi inte blir jätterika av det. Och vad fan skulle vi annars göra? Meka runt som usla rörmokare, köra fel med spårvagnen, tappa bort halva skolklassen? Det tyckte jag var en skön insikt. Vi gör det vi är bäst på, för att det är meningen.…