Funderingar & tips
-
Med fantasin som verktyg
Jag har länge glatts åt min dotters vilda fantasi. Såna lekar hon får fram! Bara man låter henne vara och inte stör kan hon leka i över en timme på egen hand, inne i sin värld, där hon sätter samman bitar från böcker, filmer och verkliga livet till stora dramer. Och jag har hela tiden sett det som nåt sunt. Som det där med att barn ska få lov att tro på tomten, inte bara för denna magiska lek mellan de små och de stora, inte bara för tyngden i en generationslång tradition i en alltmer föränderlig värld, utan också för att det kan utveckla barns kritiska tänkande och resonemangsförmåga. Lekar, föreställningsförmåga, vitt springande fantasi, det är sånt som löser problem på ett nytt sätt. Som gör det omöjliga möjligt. Tar man bara vad man har framför näsan kommer man inte särskilt långt. Så låt barnen leka, säger jag. Sporra rentav deras fantasier. Till jul har vi fått fatt i en pytteliten trädörr att fästa på väggen över golvlisten. Där ska vår husnisse bo. Hans dörr blir bara synlig under december månad varje år och bredvid dörren sitter en pytteliten brevlåda där man kan lämna lappar till honom. Bara en sån sak!
För mig hänger fantasin också samman med hopp – hopp om att vi inte vet allt än. Att det fortfarande finns utrymme till mirakel. Det är en tröst för mig när världen ser svart ut. Så jag hoppas att Rut håller fast vid sin fantasi, att hon tillåter sig till att dagdrömma upp i vuxen ålder, föreställa sig saker långt bortanför vad hon vet och dröja kvar lite i leken. Att hon, oavsett vad hon tar sig för yrke, kan få in fantasin som verktyg, och att den tröstar henne som den tröstar mig.
Ännu en aspekt av fantasin, och fantasyn som litterär genre, är att barn tillåts möta sina rädslor och bli modigare. Här kommer bokläsning för barn in, liksom att se filmer i lagom ålder och diskutera dem efteråt. Titt som tätt får jag intrycket att fiktion inte är lika mycket värd som fackböcker, dokumentärer, journalistiskt arbete och så vidare – att påhittade historier inte ska prisas eller behandlas med samma respekt. Och det är så klart uppåt väggarna fel. Inget hjälper Rut bättre än hittepå och fantasi när det gäller att utvecklas och närma sig nya saker! Faktan är så hård, ett skrivet drama kan smyga sig in och skapa bilder och bädda för en mjukare förändring. Innan förskolan gjorde entré i hennes liv läste vi massvis med böcker om småttingar som började föris och hur det kunde gå till och kännas. Och när vi var tvungna att låta vår katt flyga till katthimlen läste vi böcker om förlust, sorg och hur man begraver döda små djur. Nu när vi ska flytta läser vi böcker om att flytta, allt för att ge henne en uppfattning men också för att sen kunna leka kring det hela, dramatisera och avdramatisera. Då slipper vi jobbiga frontalkrockar och ledsamhet, istället rustar vi henne för att möta det nya på ett lugnt, stillsamt sätt. Böcker är sjukt bra där. Precis som när vi vuxna ska närma oss nya ämnen behöver barnen närma sig dem – med teorier och fantasier. Sen kan det verkliga få komma.
-
En förbannad podd
Förrförra bokmässan var jag med i En förbannad podd med eminenta Kattis och Fia. Vi pratade, så klart, om Vita Tigern men också om mycket annat. Ett finfint avsnitt, lyssna vetja!
En förbannad podd är en stundtals arg bokpodd eller litteraturpodd, om ni hellre vill. Här pratar vi om böcker, läsning och litteratur i stort. Från riktiga snackisar, till udda fåglar i bokhyllan och vidare till böckerna vi helst läser för våra barn. Eller böckerna vi helst snor från våra barn, för all del.
-
Läsarfråga: hur redigera enskilda scener?
Litet önskemål / läsarfråga: skulle du kunna skriva lite om redigering, typ på scennivå vad du tycker en ska titta på? Är intresserad av det stora också, men kanske framförallt det som får en scen att FUNGERA och vara intressant, för många utav mina blir allt som oftast lite ”döda” kan jag tycka?
Jag har tidigare skrivit om övergripande korrigering och redigering av manus här:
- Att korrläsa ett manus – ett slags första-läsning efter det att manuset är klart och färdigvilat
- Att redigera ett manus – omarbetning av manuset utifrån korrläsningen
Redigering på scennivå hänger hårt samman med hur man bygger manuset. Alltså är det viktigt att man redan i skrivande stund ”göra rätt” för att därefter justera eller jobba om. Därför vill jag fokusera på bygget först och främst: hur jag bygger scener.
Innan jag börjar skriva har jag storyn klar för mig. Jag jobbar även fram ett ganska detaljerat synopsis. Detta gör det möjligt för mig att veta karaktärernas historia, personlighet, privata agendor och så vidare, och därför kan jag undvika att lägga in för mycket presentationsmaterial i varje scen – jag bygger in informationen istället, i hur karaktärerna är och vad de säger. Visar, inte berättar. In medias res är en annan för mig viktig lärdom – i händelsernas mitt/centrum. Jag försöker bygga varje scen mitt i för att undvika långa startsträckor/transportsträckor och presentationsmaterial.
Jag ser också på karaktärerna som verkliga människor och inte bara karaktärer. Skillnaden blir att man låter läsarna lära känna dem på samma sätt som man generellt lär känna nya människor – bit för bit, konflikt för konflikt. Jag kan då också höra dem tydligare i mitt huvud, hur de pratar och beter sig, och få fram bättre texter.Det finns olika knep att ta till för att få med information man bara måste ha med för att man älskar den, som när jag skrev Vita Tigern och bara ville visa allt fantastiskt med den tänkbart framtida världen. Jag fokuserar främst på att skriva ihop viktiga scener med vital information, som att karaktärerna kan hamna i en diskussion, helt i enlighet med storyn, samtidigt som jag passar på att låta dem visa mycket av sig själva, information, och dessutom att scenen utspelar sig på en intressant plats, som kransområdena runt Göteborgs framtida stadskärna där den gamla världen ligger och rostar i naturen.
Med detta sagt, när jag sätter mig för att korrläsa/redigera tittar jag på dessa punkter: börjar jag mitt i (undviker jag start/transportsträcka?)? Informerar jag för mycket? Är scenen viktig för storyn eller kan den göras viktig? Eller ska den strykas?
Uppbyggnaden i detalj brukar för mig vara att placera en händelse i första stycket med en ton av att läsaren redan vet mycket om det jag ska berätta (jag gillar den inkluderande, nästlande känslan, istället för att behandla läsaren tvärtom: som någon man måste förklara saker för). Kaninhjärta börjar: ”Mary betyder Maria som betyder, man vet inte riktigt, men det kan betyda upprorisk eller bitter eller motspänstig och det stämmer precis för sådan var Mary”. Fågelbarn börjar: ”Den dagen var hela familjen med, det var pappa, mamma, Jens, Samuel och Hanna”. Rävsång börjar: ”Människor verkar inte fatta hur bråttom det är att leva”. Vita Tigern börjar: ”Avalon blinkar mot glipan i gardinen”.
Efter första stycket flikar jag in information lite diskret, vem, var, hur, varför. Sedan fortsätter händelsen.framförallt det som får en scen att FUNGERA och vara intressant, för många utav mina blir allt som oftast lite ”döda” kan jag tycka?
En scen fungerar när den hör till storyn, skulle jag vilja hårdra det. Scenen visar någonting som läsaren vill se. Sedan måste jag säga att scener kan kännas döda, trots att de inte är det – man blir stundtals blind för sin egen story. Och vissa scener behövs, även de vilsamma. Därför bör man, som jag nämner i artikeln Att redigera ett manus, ”respektera manuset”. Ändra inte för mycket medan du skriver, utan respektera orden som hamnar på papperet. Redigera så lite du bara kan under skrivprocessen och spara snarare jobbet tills manuset är klart och du ska korrläsa, redigera. Min bildlärare på högstadiet sa: ”En tavla blir aldrig klar, du måste bestämma dig för när den är det”. Skapandeprocessen ändras med dig, och då ändrar du blicken på ditt verk. Du kan med andra ord pilla ihjäl ditt manus.
Sammanfattningsvis: gör ett bra grundjobb (research, synopsis, karaktärsförteckningar), bygg manuset så nära din tanke som möjligt och låt redigeringen komma när du är klar. Genom att göra så tror jag att scenerna blir lättare att redigera, för att det finns mindre att redigera.
-
Skrivtips för föräldrar
- Skriv när du kan. Bokstavligen när du kan – medan du lagar mat, medan barnet sover eller leker en stund i godan ro (detta uppnås genom att låta barnet vara så snart det kan sitta upp själv! Strö leksaker runt det i stor storlek och stör inte förrän barnet själv ropar!). Detta kräver en laptop, gärna med bra batteritid.
- Skriv på väg till jobbet, exempelvis om du pendlar kollektivt.
- Skriv på kvällar (kaffe! Och inte varje kväll..)
- När barnet uppnår den goda åldern av 2-3 år och trotsar och favoriserar – power through! Min förhoppning är att Rut låter sig nattas av pappan snart igen. Eller så får det lov att bli en fajt. Jag har dragit en gräns vid 3 års ålder.
- Acceptera. Du har inte tiden längre, tiden har dig. I utbyte har du fått det finaste som finns, och barnen är små en så väldigt liten del av ditt liv. Ta tillvara! För det är denna tid om något som du kommer att sakna.
- Sök stipendier och försök få loss en löpande skrivdag per vecka (ett mål hos mig).
- Sök CSN-berättigade skrivkurser och ta tjänstledigt.
- Sänk din ambitionsnivå – skriv för unga, 1-12 år, där det i somliga fall bara krävs 2 rader per sida. Icke att förringa då det så klart krävs lika mycket effort från dig! Dock är det inte lika många ord per bok och böcker du kan påbörja och avsluta är gott för psyket.
-
Skärmförbudet
Enligt läkarens ordination har jag vilat ögonen och undvikit skärm i en vecka och in i det längsta – vansinnigt svårt! Ingen mail, inga sms, glöm att få skriva på boken eller för all del betala räkningar eller leta kakel till huset!
Istället har jag:
- tagit Rut till bushus
- skurit ut tavlor ur blomsterkalender
- besökt visningsmodell av huset och tagit mått, kollat belysning och sådana saker
- upprättat en väggkalender med checkboxar enligt Jerry Seinfeld
Och tränat yoga, köpt present till bästa vännen och flätat makramé för att hänga upp en krukväxt, med mera – börjar känna mig som en småkollrig hemmafru.. Idag är jag åter på jobbet med förhoppning om att ögonen håller.
Vill du undvika överansträngda ögon och dubbelseende ska du bland annat:
- ha glasögon om du behöver det
- ha rätt höjd på skärm, stol, bord
- ta pauser
- sova
- ge dig själv ansiktsmassage
- komma ihåg att blinka
- använda ögondroppar
-
Huset vi drömmer om
… och snart får lov att bygga ute i Fjärås, Kungsbacka: Villa Anneberg från A-hus!
Bygglovet ska skickas ut till oss, sedan finns tid för överklagan på en månad innan vi kan få startbesked. Under denna tid ska vi också träffa kommungubbar samt vår markentreprenör och börja planera in alla olika delar av processen. Där ute i obygden får vi bland annat ha egen brunn och enskilt avlopp. Både roligt och oroligt!
En sak är dock säker (till typ 99,9%): innan nästa jul bor vi där. Därför vågade vi paxa julen 2019 som den första vi själva ska hålla i. Kommer bli fullt hus. Kommer kanske också bli knytkalas.
-
Snön jag saknat
… hela vintern, den kom nu. Sitter på dagjobbet och sköter bokföringen, svävar bort i tanken till skriv, stordåd och andra världar.