Litet önskemål / läsarfråga: skulle du kunna skriva lite om redigering, typ på scennivå vad du tycker en ska titta på? Är intresserad av det stora också, men kanske framförallt det som får en scen att FUNGERA och vara intressant, för många utav mina blir allt som oftast lite ”döda” kan jag tycka?

Jag har tidigare skrivit om övergripande korrigering och redigering av manus här:

• Att korrläsa ett manus – ett slags första-läsning efter det att manuset är klart och färdigvilat
• Att redigera ett manus – omarbetning av manuset utifrån korrläsningen

Redigering på scennivå hänger hårt samman med hur man bygger manuset. Alltså är det viktigt att man redan i skrivande stund ”göra rätt” för att därefter justera eller jobba om. Därför vill jag fokusera på bygget först och främst: hur jag bygger scener.

Innan jag börjar skriva har jag storyn klar för mig. Jag jobbar även fram ett ganska detaljerat synopsis. Detta gör det möjligt för mig att veta karaktärernas historia, personlighet, privata agendor och så vidare, och därför kan jag undvika att lägga in för mycket presentationsmaterial i varje scen – jag bygger in informationen istället, i hur karaktärerna är och vad de säger. Visar, inte berättar. In medias res är en annan för mig viktig lärdom – i händelsernas mitt/centrum. Jag försöker bygga varje scen mitt i för att undvika långa startsträckor/transportsträckor och presentationsmaterial.
Jag ser också på karaktärerna som verkliga människor och inte bara karaktärer. Skillnaden blir att man låter läsarna lära känna dem på samma sätt som man generellt lär känna nya människor – bit för bit, konflikt för konflikt. Jag kan då också höra dem tydligare i mitt huvud, hur de pratar och beter sig, och få fram bättre texter.

Det finns olika knep att ta till för att få med information man bara måste ha med för att man älskar den, som när jag skrev Vita Tigern och bara ville visa allt fantastiskt med den tänkbart framtida världen. Jag fokuserar främst på att skriva ihop viktiga scener med vital information, som att karaktärerna kan hamna i en diskussion, helt i enlighet med storyn, samtidigt som jag passar på att låta dem visa mycket av sig själva, information, och dessutom att scenen utspelar sig på en intressant plats, som kransområdena runt Göteborgs framtida stadskärna där den gamla världen ligger och rostar i naturen.

Med detta sagt, när jag sätter mig för att korrläsa/redigera tittar jag på dessa punkter: börjar jag mitt i (undviker jag start/transportsträcka?)? Informerar jag för mycket? Är scenen viktig för storyn eller kan den göras viktig? Eller ska den strykas?
Uppbyggnaden i detalj brukar för mig vara att placera en händelse i första stycket med en ton av att läsaren redan vet mycket om det jag ska berätta (jag gillar den inkluderande, nästlande känslan, istället för att behandla läsaren tvärtom: som någon man måste förklara saker för). Kaninhjärta börjar: ”Mary betyder Maria som betyder, man vet inte riktigt, men det kan betyda upprorisk eller bitter eller motspänstig och det stämmer precis för sådan var Mary”. Fågelbarn börjar: ”Den dagen var hela familjen med, det var pappa, mamma, Jens, Samuel och Hanna”. Rävsång börjar: ”Människor verkar inte fatta hur bråttom det är att leva”. Vita Tigern börjar: ”Avalon blinkar mot glipan i gardinen”.
Efter första stycket flikar jag in information lite diskret, vem, var, hur, varför. Sedan fortsätter händelsen.

framförallt det som får en scen att FUNGERA och vara intressant, för många utav mina blir allt som oftast lite ”döda” kan jag tycka?

En scen fungerar när den hör till storyn, skulle jag vilja hårdra det. Scenen visar någonting som läsaren vill se. Sedan måste jag säga att scener kan kännas döda, trots att de inte är det – man blir stundtals blind för sin egen story. Och vissa scener behövs, även de vilsamma. Därför bör man, som jag nämner i artikeln Att redigera ett manus, ”respektera manuset”. Ändra inte för mycket medan du skriver, utan respektera orden som hamnar på papperet. Redigera så lite du bara kan under skrivprocessen och spara snarare jobbet tills manuset är klart och du ska korrläsa, redigera. Min bildlärare på högstadiet sa: ”En tavla blir aldrig klar, du måste bestämma dig för när den är det”. Skapandeprocessen ändras med dig, och då ändrar du blicken på ditt verk. Du kan med andra ord pilla ihjäl ditt manus.

Sammanfattningsvis: gör ett bra grundjobb (research, synopsis, karaktärsförteckningar), bygg manuset så nära din tanke som möjligt och låt redigeringen komma när du är klar. Genom att göra så tror jag att scenerna blir lättare att redigera, för att det finns mindre att redigera.

• Skriv när du kan. Bokstavligen när du kan – medan du lagar mat, medan barnet sover eller leker en stund i godan ro (detta uppnås genom att låta barnet vara så snart det kan sitta upp själv! Strö leksaker runt det i stor storlek och stör inte förrän barnet själv ropar!). Detta kräver en laptop, gärna med bra batteritid.
• Skriv på väg till jobbet, exempelvis om du pendlar kollektivt.
• Skriv på kvällar (kaffe! Och inte varje kväll..)
• När barnet uppnår den goda åldern av 2-3 år och trotsar och favoriserar – power through! Min förhoppning är att Rut låter sig nattas av pappan snart igen. Eller så får det lov att bli en fajt. Jag har dragit en gräns vid 3 års ålder.
• Acceptera. Du har inte tiden längre, tiden har dig. I utbyte har du fått det finaste som finns, och barnen är små en så väldigt liten del av ditt liv. Ta tillvara! För det är denna tid om något som du kommer att sakna.
• Sök stipendier och försök få loss en löpande skrivdag per vecka (ett mål hos mig).
• Sök CSN-berättigade skrivkurser och ta tjänstledigt.
• Sänk din ambitionsnivå – skriv för unga, 1-12 år, där det i somliga fall bara krävs 2 rader per sida. Icke att förringa då det så klart krävs lika mycket effort från dig! Dock är det inte lika många ord per bok och böcker du kan påbörja och avsluta är gott för psyket.