• Vita Tigern

    Boken är klar

    Jag och redaktör-Klara har pillat i korrekturen med minutiös precision de senaste dagarna, skickat en pdf fram och tillbaka som hetssms:ande tonåringar (eller snapchattar de? ingen aning). Och nu. Är. Boken. Klar. Den är KLAR! ???????????????????????? KLAAAAAAAAR!!!
    Texten, omslaget, den tjusiga författarfliken på mig längst bak, KARTAN. Vita Tigern blir så fin, så väldigt fin. Så fin att det känns som små pirrningar av lycka i magen, och ibland flammande värk. Jag menar, titta bara på bokryggen! (!!!) Fin, tjock, god!

    Det kommer vara nåt alldeles särskilt att få hålla just den här boken i mina händer. Den är som ursprunget av min författardröm, så som den blev till när jag var fjorton år och skrev fantastik tillsammans med min bästa vän, ritade egna kartor, målade egna omslag … ah. Cirkeln är sluten. Jag är tillbaka.
    Sen får vi hoppas att boken är läsvärd, också. Men det är den. Det måste den vara.

    För att fira att boken nu går till tryck, här är första blogginlägget under etiketten Vita Tigern, 5 mars 2014:

    När man ska göra saker



    … och gör andra = prokrastinering. Lär er ordet, kära kamratskrivare. Det kommer på ett eller annat sätt att alltid finnas i era liv.


    Idag ska jag exempelvis bokföra och planera skrivkursen på Folkuniversitetet. Istället ser det ut såhär hos mig:

    Det här är egentligen en konfidentiell bild, men jag kan inte låta bli att dela med mig en liten bit, för jag är så löjligt nöjd och stolt (Kristoffer har varit med från första skiss till färdigställt verk, tvingats se mina framsteg, min stolhet, när jag struttat runt här hemma och beundrat mig själv)! Mest är nog pennornas förtjänst, dock. Aldrig jobbat med så jäkla bra pennor förut, det är ju sååå enkelt att göra snyggt! Det är som tusch, fast upplösligt. Så har man dragit ett streck och ångrar sig, kan man ta en annan nyans och gnugga ut det. Fungerar utmärkt för skuggning. Än så länge kör jag dock med olika grader av grått, som ni ser. Pennorna finns annars i alla slags nyanser, från tunnaste gul till mörkaste lila. Mitt märke heter Promarker och köptes på In-Ex vid Kopparmärra, Göteborg. Och som ni också ser, kikar två karaktärer fram. Det är mor och dotter i en bok jag tänker göra till mitt masterpiece. Den är alltså inte skriven, än. Och så klart inte heller antagen. Egentligen är väl bilden inte särskilt konfidentiell, alltså. Men den kan ju bli! Lär dock ta tid, eftersom boken för det första ska skrivas och bli ganska tjock, och för det andra fyllas med illos av den här kalibern, som tog typ en hel dag att färdigställa. Ändå! This is it. Min tänkta steampunk-serie, som nog inte blir en serie, utan en fet jävla bok. Mitt mästerverk. Mitt hjärta.

    Nu jävlar.
    Följ min resa, för nu har den börjat. Min steampunk-resa.


    Det blir inga illustrationer i boken, som ni nog förstått. Men de finns kvar. Vem vet? Kanske en separat utgivning, om böckerna blir framgångsrika? Ja, det har varit en resa. Nu är den slut, och en annan börjar. 
  • Skrivande,  Vita Tigern

    Det sista

    Jag är asnära slutet av Vita Tiger nu (!!!), det är så att det hissnar i bröstet, och bara därför blir skrivet så himla känsligt att prata om. Men jag satt i vart fall på Göteborgs Stadsbibliotek från klockan 10 till 14 idag, och pausade just som tredje växeln ska i. Det är menat att bli ett andlöst, hjärtsmattrande sista kapitel, jag behöver vara utvilad och fräsch i huvudet när jag tar mig an det. Alltså behövs en skrivsession till, eller kanske två, sen lite småpill, sen är jag klar. Och det ska bli så satans skönt (!!!) att äntligen lämna in igen, igen, även om jag inte längtar efter mellantiden och den jobbiga beskedsväntan. Jag har ju hållit på med det här bokprojektet så länge, tecknat illustrationer till, klippt mitt hår kort, bestämt vem som ska vara omslagsmakare, filmat mig själv under arbetets gång, fantiserat, drömt, köpt två par runda “goggles” (fast det är egentligen solglasögon), åkt på steampunk-festival och levt mig in. Precis som när jag var 14 år och skrev den där fantastikserien för hand med min bästa vän. Det har varit en rejäl resa, rolig och enormt krävande, och jag hoppas för min skull att det nu är dags för nästa etapp, nämligen den där förlaget gör entré.

    (Tiger-sviten, där Vita Tiger är första av planerat tre böcker, har funnits i mitt huvud sen 2013. Jag började skriva i augusti 2014, lämnade in första manuset i januari 2015, skrev om och lämnade in det igen i april 2015, skrev om ännu en gång från augusti 2015 fram till dags dato. Historiens kärna finns kvar men hur saker och ting berättas har förändrats flera gånger om. Vill man veta mer exakt hur det har gått till kan man kolla in mina Att-inlägg eller alla inlägg under etiketten Vita Tiger.)

    Det var i vart fall länge, länge sen jag la ner så mycket tid på ett bokprojekt. Senast var jag mellan 20 och 27 år, då jag skrev om, skrev om, skrev om det som slutligen skulle bli Fågelbarn, min andrabok. Men det är väl så med viktiga historier – de biter sig fast, hårt. Nu försvinner jag in i skrivbubblan igen, så hoppas jag att jag, nästa gång vi hörs, kan säga att grejer är på gång!

  • Funderingar & tips

    Att omarbeta ett manus för tredje gången (och veta att det är minst en gång kvar)

    Om ni skriver klart ett manus, skickar in det till förlagen, får stort intresse men inte riktigt ett ja till svar och börjar skriva om? Och om ni tvivlar på om ni nånsin kommer bli författare? För att ni tänker att författare minsann aldrig skriver om såhär, alltså, totalt?
    Tvivla inte, kära vänner. Författare skriver om totalt. De skriver om hela språk och kanske ändrar tempus och kanske stryker en eller flera karaktärer. Omskrivet är skrivandets helvetiska baksida. Vissa manus bara kräver det av dig. Vissa historier vill bli berättade och berättade en gång till och berättade en tredje gång för att de är så stora och komplexa – för att de inte riktigt sitter förrän fjärde gången gillt.
    Jag är hemskt ledsen över att behöva säga det här till er. Samtidigt som det är en oerhört värdefull erfarenhet jag gjort mig:
    1. författare skriver om totalt. Från första till sista meningen. Innan de ens landat ett avtal. Är ni inte utgivna än har ni det här att se fram emot, eller att återuppleva igen och igen och igen. Det hör till
    2. olika manus kräver olika mycket ansträngning av dig 
    3. det handlar inte om dig som författare, att du tappat stinget, att du blivit sämre, tvärtom; storyn du vill berätta är större! Du antar större utmaningar! För att du blivit BÄTTRE. Se skillnaden mellan en tunn, eteriskt luftig och lättsam ungdomsbok och SF-klossen med en helt ny värld och massor av intriger, and you’ll get it
    Jag påbörjade Vita Tigern för lite mer än ett år sen. Jag skrev första råmanus i första person, preteritum, med ett du-tilltal. Jag illustrerade. Just som 2015 började skickade jag in manuset plus några illosar till ett gäng förlag. Det blev intresse från flera håll men också tvek. Manuset var inte klart. In fact behövde det en rejäl omarbetning.
    Jaha, tänkte jag, och omarbetade. Jag skrev om totalt. Jag ändrade till tredje person (oerhört pilligt), där jag rockar mest, behöll preteritum, undrade kring det här med att illustrera en bok för tonåringar men fortsatte ändå lite smått vid sidan av skrivet. Så skickade jag in version två av manuset i april 2015, en aning stukad men ändå morsk.

    Strax innan semestern började det röra sig på två förlag. Det ena hade jag ett telefonmöte med, det andra träffade jag i Göteborg. Det ena tyckte att manuset var fantastiskt men fortfarande i stort behov av renovering, det andra ville tuta och köra. Jag tänkte väldigt mycket och intensivt. Jag kände efter ordentligt. Och jag tjuvkikade lite i manuset. Visst fanns en del att göra. Och vad var rätt?
    Bara nån dag senare hade jag ett möte med min agent, som var förbi Göteborg. Vi pratade igenom det hela och det kändes så skönt! Med nån som är insatt i bokbranschen men tänker på mitt bästa. Hon skulle läsa igenom manuset och säga vad hon tyckte – om hon höll med förlag 1 eller förlag 2. 

    Agenten höll med förlag 1. Jag höll också med förlag 1. Överlag ger de en starkare känsla av kvalitet och kunnande än förlag 2, så jag valde dem. Ni ska snart få veta vilket förlag jag menar. 
    Direkt efter semestrarna hade jag och förlaget ett snack. Jag fick ett par mail med ändringsförslag och åsikter kring storyns kärna, språket, tänkt målgrupp – nån gång under de här diskussionerna föll illustrationerna bort. De stör mer än de tillför läsningen, faktiskt. Men jag har dem sparade för ett eventuellt sidoprojekt. Om böckerna tar hus i helvete. Man måste ju tänka stort. Och jag skriver om för tredje gången.
    Det är presens istället för preteritum, fortfarande tredje person, inga illustrationer, minus tre karaktärer. Förra veckan skickade jag in de första två kapitlen för att slippa skriva hela boken med ett språk eller en vinkel som inte håller. Förlaget gillade. Sen hade det ändå åsikter som kom i form av redaktörskommentarer vid sidan av min text – faktiska ändringsförslag. Mitt i processen såhär var det jobbigt att ta. Jag är van vid att helt ostört kunna skriva mot ett mål jag fantiserat fram. Och när åsikterna kom klipptes liksom trådarna av och vissa grejer fungerade inte längre. Så jag fick tänka om igen, och igen, och igen. 
    Igår hittade jag helt plötsligt känslan. En helgs ledigt och massor med saker att göra var vad som behövdes. Alltså distans. Jag la en hel del tillrätta igår och idag fick jag också lite skrivet – resten av veckan ser lovande ut. Dessutom har fasadarbetarna just monterat ner sina ställningar. And that’s a fecking miracle. I can see the sky! Men det blir nog ett par turer till nåt av biblioteken i Göteborg. Det är rätt skönt att jobba utanför hemmet. 
    Jag är på sidan 68 av 250 cirka. Håller jag den här takten kan ett nytt råmanus vara klart om ett par månader. Alltså snittar jag 30 sidor per arbetsvecka om 5 dagar. Heja mig!
    Rent praktiskt ser en omarbetning ut såhär för mig (jag skriver i Word):
    1. jag sparar en originalversion av manuset i en egen mapp märkt Original
    2. jag öppnar ett nytt dokument, kallar det Ändringar som ska göras och punktar upp alla ändringsförslag från förlaget, agenten och mig själv
    3. jag öppnar ett nytt dokument, kallar det Urklipp och använder det till att klippa ut vissa stycken som jag kanske vill omarbeta, omplacera eller slänga
    4. jag tar en annan version av manuset, sätter markören högst upp i första kapitlet, flyttar ner texten och börjar om, med den gamla texten som “synops”
    5. jag tar sökfunktionen till att stryka vissa saker, som karaktärer eller opassande ord
    6. jag är väldigt tuff mot mig själv; jag läser kritiskt, stryker det som inte fungerar, vågar saker, hejdar mig ibland – det gäller att hitta balansen
    Har ni frågor är det bara att ställa dem i kommentarsfältet! Jag svarar hemskt gärna.
    Fler Att-inlägg har ni här, bland annat Att skriva synopsis och Att redigera ett manus.
  • Funderingar & tips,  Vita Tigern

    De stora tankarnas tid

    Jag är outmanat proffs på att bunta ihop stora beslut till en och samma tidsperiod. Från början av semestern har det varit nonstop kluring på saker som var vi ska bo, hur vi ska bo, vad jag ska dagjobba med, när vi ska föröka oss, vad vi gör med sommarhuset i Mellbystrand, om jag orkar med Vita Tigern ännu en runda (det gör jag tydligen) och så vidare. De stora tankarnas tid – jag har fastnat i den. 
    Och bloggen är ett slags restprodukt av nåt annat, inte det primära. Just precis nu är fullt fokus på en major omarbetning from warmest place in hell av Vita Tigern och jag har inga ord över efter varje dags session. Därför är här tyst. Men när jag är klar? Då jävlar. 
    Så håll kvar i mig, okej? Och kolla på min insta under tiden. Jag tror böckerna jag skriver på nu kommer vara nåt alldeles särskilt. Jag menar, retropunk? Bara ordet
    Inspo: Simon Stålenhag, the man
  • Förlag,  Skrivande,  Vita Tigern

    And the grubbel begins

    Igår hade jag samtal med ett förlag som är intresserat, idag var jag på möte med ett annat av samma anledning, and the grubbel begins, som det lyxproblem det är. A eller B, liksom? A eller B …

    Fast jag tror magkänslan är ganska klar, ändå. Det är mest bra att låta stora, stora saker få ta lite tid, så man inte förhastar sig. Men jag tänker redan fira, för det handlar om detaljer nu; Vita Tigern och Svarta Tigern kommer bli böcker, min retropunk-resa var inte förgäves, alla månader, veckor, dagar, timmar, HURRA!