… och min ”gamla” förläggare, Ada Wester, strax innan semestern. Mycket efterlängtat och från botten av mitt hjärta uppskattat, då jag har knappt med tid och ork till skrivet just nu och gärna vill veta om det jag håller på med är värt att hålla på med. Som jag så klart hoppas. Jag älskar ju rymdsagor. @adawester sa: ”Jag gillar temat och miljön jättemycket! Och jag tror absolut att det funkar för 9+, med eller utan bilder”. Underbara lättnad! Tycker det är grymt svårt att pricka in barns rätta nivå i texter. Däremot hade Ada en del viktig att säga om handlingskurvan – att början är för långsam, att ”huvudpersonens utmaning” ska börja typ direkt och driva hela boken framåt, med tydlig konflikt. Det här har jag enormt svårt för! Vill gärna ägna mig mycket åt språk, presentation, upptrappning, men kidsen vill ha det rappare. ”Hej” och sen BAAAM! Och då ska de så klart få det. Jag tog ett obarmhärtigt grepp om de redan 40 skrivna sidorna och plockade fram konflikten, stoppade ner den nästan precis i början, klippte ut och klistrade in och möblerade om. De kommande måndagarna, då jag baserat på stipendiet från Sveriges Författarfond kommer vara tjänstledig från jobbet på Mild Media, ska jag jobba igenom manuset igen. Drömmen vore att hinna klart innan @bokmassan i slutet av september, verkligheten blir nog att manuset lämnas in först senare i höst.

Mitt i semestern och vår roadtrip upp mot Stockholm träffade jag dessutom Katarina Karsberg, @myling_hemlig, aka världens bästa illustratör! Vi fikade på Vete-Katten intill hotellet där jag och familjen bodde över natten, pratade om allt möjligt men också om rymdsagan jag skriver, illustrationerna hon ska rita, vilken stil vi ska köra på, färg eller i svartvitt. Jag tror att vi tillsammans kan skapa något stort. Ser så fram emot att jobba med henne! Hon är en makalös talang.