torsdag 1 december 2016

Hur många sidor blir boken i tryck format?

Jo, i runda slängar antal tecken inklusive blanksteg delat med 2 100. Hälsar min agent.
Alltså Vita Tigern = 265 sidor.

Hur många sidor skulle din bok bli?


tisdag 22 november 2016

Redigerar


... när liten lagt sig för natten. Och jag blir lite kär i min egen text. Den börjar bli sitt allra bästa jag och det var så länge sen jag satt och skrev den att jag kan se hur stark den faktiskt är. Distans är bra! Man får särskild distans till skrivet med ett barn. 

söndag 13 november 2016

En särskild manual

Herregud, vad man kämpar med små barn. HERREGUD! Jag känner mig närmast bipolär, så som jag pendlar i känsla av ena stunden glädjeyra, andra stunden djup sorg. Liksom älsk, vi badar babysim och hon verkar älska det/tänk, om hon gnager på händerna och suger på tummen för att hon känner sig otrygg/titta, nu kan hon nästan sitta själv för att jag tränar och uppmuntrar henne så mycket/jag är nog elak och egoistisk som tänker låta henne sova i eget rum för jag kan inte sova när hon bökar runt sådär i sömnen/jag går ut och går varje dag för att hon ska få sova och andas fri luft/jag har grymmeont i knän och korsrygg av allt gungande, dansande, vaggande med henne i famnen/och så vidare.
Jag skulle önska att man, efter moderkakan, krystar fram en alldeles särskild manual för just det här barnet. Vad gör jag när hon suger så hårt på fingrarna/händerna att hon får eksem och sår men blir så triggad och snuttig av napp att hon sover sämre om nätterna? Slå upp sidan femtiotre, läs "Tumsugning, Locobase Repair och bomullsstrumpor" samt sidan åttiosex, läs "Ge varje försök en vecka", eventuellt också sidan tre, läs "Nej, du är inte galen, du är mamma".


Dels ändrar de små liven vanor och måsten från ena veckan till den andra, dels sover man som förälder väldigt, väldigt lite. Och för en människa som jag, som helst får fason på kaos, och som blir extremt tjurig när jag inte får sova eller äta ordentligt, är det här den största utmaningen jag nånsin tagit mig an. Jag måste liksom acceptera kaoset, glömma att ens försöka bringa ordning, verkligen surfa på stressvågen. Och jag vet, det här är första barnet. Vi pjåskar väl en del med henne. Samtidigt har jag som vana att så snart hon gnäller för sånt det inte är nåt att gnälla åt säga "nej, det här är trams", och jag har som princip att inte ta upp henne direkt hon vaknar utan småprata en stund först, och jag brukar låta henne vara med mig medan jag grejar så gott det går istället för att bara kretsa kring henne och tänka bebisgym, bebisleksaker, bebislekar - jag är ingen kollrig, nervig förstagångsmamma. Jag är bara ovan. Och trött. 
Ibland bryter jag samman, och då får jag dåligt samvete för att jag bryter samman, jag vill ju vara glad så att hon kan vara glad, och ibland gör jag saker för hennes skull men hon gör inte som jag tänkt (så klart!) och då känns det bara så himla överansträngt och onödigt (gå ut på härlig promenad/barnet sover inte), och då inser jag att jag måste tagga ner. Eller som vår underbara BVC-barnmorska säger: "Skit i det". 

Jag ska alltså hitta balans i kaos, surfa på vågen av stress, sova när Rut sover. Vilken tid ... men det lustiga är, att när jag tittar tillbaka på de fyra månader som gått minns jag bara ljuset. Knappt det jobbiga. Jag minns hur hon formade sin mun som en anknäbb av förväntan och hur hennes ögon lös när jag skulle amma henne. Jag minns hettan som gjorde att vi behövde klä henne i ärmlösa bodies och släpa hem en monstruös AC. Jag minns när hon sov i min armhåla. Jag minns att ingen dag var den andra lik men att både jag och Kristoffer var hemma, att det var okej. 
Rut har blivit större. Hon är där hon vill mycket men klarar lite, och där är jag också. Vi är där tillsammans. Heja oss.

fredag 11 november 2016

Ni, som skriver

... missa inte mina Att-inlägg, för jösse namn! Det är ju så jag själv har glädje av min egen smarthet såhär i efterhand.


torsdag 10 november 2016

Bokomslagsmakare

Från allra första stund ville jag ha Simon Stålenhag till bokomslagsmakare. Hans illustrationer är ju bara för fantastiska! Jag har varit inspirerad av honom ett bra tag, använt hans bilder som bakgrunder till datorn och som underlag i skrivandet av Vita Tigern. Men, han var superupptagen med vad han kallade långa projekt (vilket låter riktigt lovande i mina öron, ur en kulturutövares småfattiga perspektiv), så han tvingades tacka nej. Och jag blev väl lite besviken.
Sen sa Ada Wester en smart sak: Simon har sitt universum klart. Det vi egentligen behövde var nån som kunde gestalta mitt.
Och det var ju alldeles sant.

Vi bollade olika namn fram och tillbaka, kollade på Illustratörcentrum, funderade kring vad vi ville ha för slags omslag och vad det skulle föreställa. Så kom Ada med förslaget Niklas Lindblad. Han har bland annat gjort Kristina Ohlssons Det magiska hjärtat och omslagen till Mons Kallentofts böcker. Dessutom gör han omslag till "bästsäljande böcker".
Känns som att det blev precis som det skulle bli.

Jag är hur nöjd som helst - Niklas har precis fångat hur jag tänker mig Vita Tigern och stämningen där, nära kajkanten i Gullbergsvass när vintern är som bittrast. Han har fångat mitt universum och gjort det lite mer verkligt. Dessutom får boken gärna SÄLJA. Faktiskt. Fast det kanske är fult av en författare att säga. Fast man mest ska blinka med ögonen och mumla att viktigast är att bli läst. För jag menar, det här ska helst vara mitt levebröd! Och säljer jag mycket läses jag mycket, tjänar jag mycket, skriver jag mycket, får ni mer att läsa, kan jag köpa hus. Så är det bara. Jag skriver böcker för att de ska säljas. Och så klart också för att jag älskar det.

Här är en intervju med Niklas Lindblad, håll tillgodo!

fredag 4 november 2016

Omslaget till Vita Tigern


Boom.

Och som ni ser blir det nåt annat den här gången.

TILL HOTELL VITA TIGERN i Göteborg kommer människor från hela världen, på flykt undan krig eller för att skapa ett bättre liv för sina barn. Avalon har vuxit upp här, lekt i lobbyn, hjälpt till i köket, hämtat resande från luftskeppen. På nyårsnatten brakar en svävare ner i isen vid Götaälvbron, och tillsammans med sina vänner börjar Avalon leta efter föraren. Men under sökandet snubblar hon över en familjehemlighet som visar sig större än hon ens kunnat föreställa sig.

Vita Tigern är en äventyrsroman som blandar estetik från 40-talet, grön högteknologi och skrot, med en framtid som varken är utopisk eller dystopisk, men precis som vår samtid brottas med frågor om integration och alla människors rätt till trygghet.

torsdag 3 november 2016

För er nyfikna

... i morgon lägger jag upp omslaget till min nästa bok, Vita Tigern. SPÄNNINGEN är olidlig!

torsdag 13 oktober 2016

Ett axplock bilder

... från bloggens arkiv.

En av alla vistelser nere i sommarstugan - nu är en såld.

Släppfest för Kaninhjärta. Vi suddiga är jag, Ada Wester, Anna Danielsson Levin och Charlotte Knutsson.

Första pressbilderna ever!

Det tog svung i media när Kaninhjärta släpptes. Här medverkar jag i Kungsbacka-Nytt.

Vi gifte oss samma år, 2012, i september.

Jag, Ada Wester och Amanda Hellberg på min första bokmässa som författare, också 2012.

Jag och Kristoffer på vår bröllopsresa på Capri, Italien. Vilken RESA. Vi bodde liksom i ett vykort.

Vi hoppar hej vilt här ... men detta är 2011, när jag just skrivit kontrakt med Gilla Böcker. 

Visionboard för Fågelbarn.

Spökhuset i Vallda. Det är rivet nu.

Aranäs gymnasium - där jag en gång gick.
 
Såhär såg jag ut ett bra tag.
 
Sen klippte jag av mig håret.

Ett palindrom, plockat ur Vita Tigern. Ava, kortnamn för Avalon, bokens huvudkaraktär.

Rolig post! Tror det var första exet av Kaninhjärta där i. Eller om det var Fågelbarn ... mitt förlag är så gölligt, de skickade så för att jag skulle slippa behöva vänta på hela lådan man i regel får enligt kontraktet. 

Från intervjun i Kungsbacka-Nytt.

Släppmingel för Fågelbarn i Akademibokhandeln på Frölunda Torg, där jag jobbade förut.

Vann Spa, en frusen morgonen efter.

Såhär ser INTE Göteborg ut längre, i Vita Tigern. Tänk er mer skog, massor av skog, och ett luftskepp som sakta väser in över stan.

De är som små barn.

Jag minns ärligt talat inte ... ett bokkontrakt? Fågelbarn kanske?

LitteraLund 2013. Jag, Lina Arvidsson, Katarina Sandberg.

Också LitteraLund, Jag och Amanda Hellberg.

Systerbarnsmys. Det här är lilla fröken Theya - nu är hon stor.

Medverkan i Modern Psykologi.

My baby och jag.

En av mina outfits till bokmässan 2013.

En annan av dessa outfits.

Scenframträdande på bokmässan 2013 med bland annat Kristina Ohlsson och Anna Jansson.

Peptalk i Gilla Böckers monter, Klara Bjelkenäs (min redaktör) och Christine Lundgren (praktiserade på Gilla Böcker, numer stolt författare).

Frölunda Torgs bibliotek.

Min bror, jag, mamma och pappa. Jag har en syster också, hon syns inte på bild.

Oj oj.. såhär såg det ut hos oss innan vi fått ordning på vårt möblemang. Bordet är mitt, soffan är Kristoffers, fåtöljen är bådas. Kan ha varit 2009. 

Bilder mina läsare tagit!

Hehe.. ja.

Igenkänning!

Nära Västra Kyrkogården en försommarkväll.

Samma kväll, fast närmare Mariaplan.

Tjuvkik i Rävsång, min tredje bok!

Kort hår, steampunk-glajjor!

Innan ett framträdande under bokmässan, kan ha varit 2014.

2014!

Mina fina tre.

Medverkan i Tidningen Centrum angående tiger-böckerna.

Medverkan i Fantastisk Podd.

Bokmässan 2014, Storytells monter!

Från början tänkte jag illustrera Vita Tigern. Men jag fick tänka om - illosarna förstörde liksom läsningen. Kanske ett biprojekt? Om böckerna blir stora?

Mexiko 2015. Foto: Jacob Svensson.

Bokkollo 2015.

Gravid 2016.

Rut och jag de allra första dagarna hemma.

Min lilla familj.

Steampunkfestivalen i Lincolnshire. Foto: Denise Lindqvist