I början av mitt skrivande föredrog jag att sitta själv, på min kammare, ostörd. Ingen radio, knappt något sällskap. Där fick jag mest gjort.

Det här har dock förändrats till att jag nu, likt en fluga, vill sitta lite avsides men ändå omgiven. Med en lagom ljudnivå runt mig och människor jag är bekant med. Jag vill och behöver känna samhörighet, då får jag bra med energi. För skrivandet tar mycket energi, åtminstone från mig. Jag kan exempelvis mötas upp med andra författare på olika bibliotek, skriva fokuserat tillsammans, ibland avbryta för samtal eller lunch och sedan fortsätta skriva. Andra dagar skriver jag inne på hemmakontoret med min make som sällskap, och vissa dagar sitter jag där ensam – ofta produktiva dagar men som gör mig ganska tom i slutänden.

Något att överväga i det här sammanhanget är alltså dels skrivplats, dels skrivsällskap. När det kommer till själva skrivandet är jag allt som oftast, och som du nog också listat ut, ganska strukturerad av mig. Jag schemalägger min skrivtid och håller den nästan till punkt och pricka. Morgnarna är bästa stunden, strax efter att jag lämnat barnen på förskola, eller att maken kör iväg och lämnar dem. Då tar jag en kopp te och skriver rejält fram till lunch, sedan tränar jag yoga (när jag är hemma), äter och brukar kunna fortsätta skriva lite till. Andra dagar går det inte alls och då sköter jag det administrativa efter lunch, som den här webbsidan!

Jag skriver i programmet Word, använder mig av rubrik-funktionen för att lätt hitta i texten, tänker på ergonomi och rätt fingerställning, rätt ljus och rätt skärm – och för att kunna sitta långa stunder behöver jag som sagt också varva med yoga eller annan träning. Kalla dagar tar jag till handledsvärmare, ett slags torgvantar med längre skaft, samt filtar. Det var det praktiska, nu till själva hantverket, och jag punktar upp det i en salig röra:

1. Bestäm dig för de mest grundläggande och självklara sakerna, som berättarperspektiv och tempus. Utifrån berättarperspektiv kan du också fundera på rösten som berättar, vem den tillhör, och hur denna person låter, var den lägger sin tyngdpunkt och så vidare.
2. In medias res, latin för i händelsens mitt, ungefär. Ett uttryck jag fick till mig under en skrivkurs och som handlar om att börja med en händelse, i händelsens mitt. Undvik att presentera för mycket eller för många karaktärer i början, låt i stället historia och presentation löpa intill varandra. Miljö/rum är givetvis viktigt, och ska också med på ett givet sätt – utan att belasta handlingen.
3. Allt som står med i texten ska vara värt det! Ha inte med dialoger som inte säger något om något, exempelvis: karaktärer, historien i sig, en specifik händelse. Ta tillvara på varje rad, annars kallas det så fint för ”transportsträcka” – du som författare är menad att veta mycket mer om berättelsen än vad som faktiskt skrivs ut, och din kunskap och insikt kommer i sin tur att märkas av på manuset. När du vet mer får texten tyngd. Tänk: allt som finns med i boken bör ha goda skäl för det. Så klart kan du måla upp en jättetung miljö i början OM den är viktig för handlingen!
4. Läs mycket, lagom eller inget alls – läs det du tycker om eller dras till. Läs sådant som är kasst för att lära dig hur du inte ska skriva. Men framförallt: lyssna till dig själv. Gör DITT bästa. Det är det viktigaste. Och förbli ödmjuk inför hantverket, för inte ens mästarna är klara med sitt lärande. Det finns alltid kvar att upptäcka, utveckla och utforska. Hurra!
5. Skrivkramp finns inte. Däremot sömnbrist, PMS, ostimulans, för hungrig, för mätt, uttråkad och så vidare. Disciplin är bra, liksom envishet och förmågan att resa dig när du tappat hopp och lust – att ge dig själv en paus när det verkligen inte går, göra annat och sen på’t igen. Skrivandet är en knepig dans, du brottas med dig själv snarare än texten.