Det kan vara svårt även för oss som redan är författare. Jag använder återigen Vita Tigern som referens och ger dig den fulla behind the scenes-bilden:

2013 kom jag på idén till Vita Tigern. 2014 skrev jag ett första råmanus och skickade in till förlag. 2015 skrev jag om och skickade igen, och sen skrev jag om en gång till. Den andra omskrivningen väckte äntligen intresse hos två av förlagen. Förlag 1 kom med stora omskrivningsförslag men tyckte mycket, mycket om manuset. Förlag 2 tyckte om manuset som det var då, vid andra omskrivningen, och ville göra boken till en bästsäljare.

Jag fick ta mig en ordentlig funderare på vilken väg som var rätt att gå. Bland annat diskuterade jag saken med min agent, som tyckte att omskrivningsförslagen från förlag 1 var bra och rätt. Det gjorde jag också. Det var en skarpögd feedback, helt enkelt. En feedback det var svårt att bortse från. Alltså valde jag förlag 1, vilket så klart är Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget. Senare skulle det visa sig att det var rätt beslut av ytterligare en anledning: förlag 2 gick i konkurs! Så kan det gå …

Efter semestern återkopplade Gilla Böcker och kom med en första konstruktiv, detaljerad omarbetningsplan. Alltid lika jobbigt att få men nyttigt för manuset, för mig. Jag började skriva om för tredje gången, men sammanlagt har jag berättat den här berättelsen fyra gånger, om man räknar med första gången jag skrev den. Det är rätt knäppt, när jag tänker på det. Denna tredje omskrivning kändes dock betydligt bättre än tidigare. Jag hittade slutligen Avalon, bland sjoken av världsförändringar, miljöestetik, politiska åsikter och samhällsperspektiv. Plötsligt fanns hon bara där, just så som jag hela tiden sett henne: rakryggad och stark, näsvis och infernaliskt nyfiken, samtidigt mjuk och känslig, ung och vilsen. Jag har försökt gestalta henne såhär från början, jag vill ju att man ska känna det jag känner för henne! Att man ska stå på hennes sida och förstå hennes slitningar! Att man ska tycka om henne! Men gestaltning kan verkligen vara svårt, vi tycker ju så olika.

Varvat med bortgången av min mans farmor, nytt jobb och graviditet tog det ett gäng månader att färdigställa manuset. Jag satt hemma, jag satt på bibliotek, jag kämpade med mitt skrivflöde men tvingades ta det lugnt, annars började jag bara må graviditetsilla. Faktiskt ganska märkligt, men det som gjorde mig mest illamående i början var att försöka skriva! 3 februari lämnade jag in till förlaget och 13 februari kom deras svar:

Det har blivit så himla bra! Vilket jobb du har gjort! Jag gillar verkligen den språkliga nivån, det är väldigt vackert utan att vara tillkrånglat. Och det är så fint att Avalon får vara med nu, att hon får göra massa modiga, viktiga saker! […] Ploten är strålande, hänger ihop väl, och xxx och de gömda xxx är så oerhört aktuellt. Jag är imponerad, Christin. Vi vill gärna ge ut Vita tigern!

11 mars for jag till Stockholm för att skriva kontrakt och fira med en bit mat på restaurang. Gilla Böcker hade nyligen gått samman med Lilla Piratförlaget och flyttat in i deras lokaler, så det var roligt att få se. Och hur det gick för boken går att få en samlad bild av på deras webb.

Såhär kan det gå till för en etablerad författare att få ett manus antaget. Jag har det absolut mer förspänt nu än när jag var debutant. Fler människor väntar på mig, fler människor jobbar för mig, men det är samma tvivel, samma slit, samma ovisshet kring antagning som då och samma ovisshet kring ekonomin. Inget är definitivt, och inga vägar är raka, och inga val är enkla. Men det är HELT SANSLÖST FANTASTISKT. Att skriva, att vara en del av bokbranschen, att känna dessa människor. De är mina likar, de ser samma tjusning med alternativa världar som jag, och jag älskar det.