Jag har haft den stora äran att få jobba tillsammans med två förlag, vilka är Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget och Nypon förlag. Och jag märker att de gör på samma sätt. Först och främst har jag kontakt med en förläggare, som läser mina manus övergripande och kan komma med förslag som ”flytta det kapitlet hit istället” eller ”den här scenen funkar inte riktigt” eller ”jag förstår inte vad du menar här, förtydliga”. När förläggaren är nöjd lämnas texten vidare till redaktören, som går in i manuset på detaljnivå.

Rent praktiskt jobbar jag i Word, vilket är okej med båda förlagen. Förläggaren skriver in kommentarer i manuset, döper det med datum exempelvis och mailar över det till mig. Ibland skickas ett separat dokument med övergripande funderingar och frågor som jag gör en att göra-lista av, alternativt svarar på i ett eget separat dokument. I manuset jobbar jag med förläggarens övergripande funderingar och frågor, söker upp kommentar efter kommentar, redigerar, fogar in egna kommentarer, godkänner småändringar som redan gjorts med Spåra ändringar-funktionen och sen, när jag är klar, döper jag om manuset på nåt eget sätt och mailar tillbaka.

Redaktören jobbar likadant. Hen går in i manuset, lämnar kommentarer, gör småändringar (radbyte, kommateringar) och skickar sen till mig så att jag kan jobba vidare. Jag tycker att kritik är lättare att ta i skrift, då jag i lugn och ro kan tänka över den och formulera mig. Vi har prövat att köra redigering i telefon vid några tillfällen men det kändes inte bra – jag hann inte tänka efter ordentligt utan godkände eller slängde ur mig ord lite hux flux. Men det var i början, innan jag visste bättre. Och så klart, om nåt litet bara ska godkännas går det fint per telefon! Jag är dock glad att inte behöva köra nåt slags redigeringsmöte, där man sitter ner tillsammans och petar i manuset. Det skulle vara urjobbigt! Nej, såhär är perfekt för mig.

Att göra manus till bok tillsammans med ett förlag är en enkel men maffig process. Det är för det mesta mycket text att gå igenom. Ändå vill jag inte kalla det svårt eller jobbigt. Manuset skickas fram och tillbaka, klipps i, justeras, putsas. När förlaget tycker det är klart ”sätter” man boken, det vill säga: omformar den så som den ska se ut i tryckt format. Sen korrläser man den versionen, så att inget ord hamnet snett, och sen skickar man boken till tryck.