Skrivtips 4: att skriva synopsis


Att skriva synops hänger, när det vill sig väl, ihop med mitt tidigare inlägg Att spara sina idéer. Det vill säga: du har klurat på historien en tid, fyllt i luckor, gjort lite research om nödvändigt och nu är den så pass mogen att du kan börja skriva ihop allting till ett synopsis. För de bästa böckerna tar ingen hänsyn till hur snabbt allting ska gå idag utan kräver lugn, tålamod och tankar av dig.

Jag har ett ganska spretigt sätt när det kommer till synopsis. Först skriver jag ner historien i ett enda svep, så kallad flödesskrivning, utan att censurera eller värdera, från början till slut med fokus på vissa scener eller punkter.

Sedan öppnar jag ett nytt dokument och stagar upp sådant jag vill peta in i synopset, men osäker på var, i punktform. Detta dokument är mer levande än synopset, det fylls ständigt på med infall och detaljer och sköna dialoger jag hör kring mig medan jag skriver. Därtill brukar jag fylla i karaktärsdokument på de allra viktigaste personerna, det ser ut såhär:

  1. Namn:
  2. Födelsedatum:
  3. Ålder:
  4. Adress:
  5. Jobb/Studier
  6. Personlighet:
  7. Relationer:
  8. Favoritfärg:
  9. Favoritförfattare:
  10. Favoritmusik:
  11. Favoritmat:
  12. Livsmantra/övertygelse:
  13. Träning/vana:
  14. Last:
  15. Utseende:
  16. Rörelsemönster:

Ungefär som sidorna i en kompisbok. Och kanske undrar du över relevansen i favoritfärg, men färg, musik? För mig talar allt sådant för en smak som i sin tur talar för en personlighet, som i sin tur kanske inte går att definiera under punkten Personlighet. Alltså försöker jag skapa en hel bild av en karaktär, och då tycker jag att sådana detaljer spelar roll.

När jag kommit hit börjar arbetsdelen av skrivet: att foga allting samman. Jag brukar börja med att föra in allt som står i punktlistan i synopset, så att jag får ett enda dokument att arbeta vidare med. När det är gjort jobbar jag igenom synopset, så att historien flyter dramaturgiskt och att rätt saker händer på rätt ställen. Kanske stryker jag något som inte hör till, eller ändra ordningsföljden. På så sätt vet jag också hur historien slutar. För mig är det en viktig motor genom hela skrivet.

Med synopset genomarbetat och klart öppnar jag ett nytt dokument. Det här blir själva manuset. Jag sätter titel, mitt namn, året då jag skriver. Sedan för jag in lagom långa sekvenser från synopset till mitt nya dokument – dessa är skisser på kapitel. Varje gång jag sätter mig för att jobba på boken får jag på så sätt en kort summering av det tänkta kapitlet och vad jag ska skriva. Jag lyssnar så klart på intuitionen, även om jag är vad man i bokbranschen visst kallar en arkitekt!


Många kommer säkert tycka jag gör det för massivt och krångligt. Andra känner nog igen sig. Bara man har ett sätt, en rutin som får boken skriven, är alla sätt rätt.